Tessa

Imorgon börjar jag min tredje vecka på "nya" jobbet.

Mina nya bästa vänner är min dator, telefon och så en utskrift av chefens kalender! Och ett anteckningsblock.

Det känns som jag har massor att göra. Samtidigt som jag ibland undrar om jag verkligen gör något!? Konstig känsla..

Men det jobbigaste är nog att man har svårt att komma till balans.

Jag har inte riktigt fått in någon tid för mig själv, förutom de 10-15 minuter jag har till morgonens yoga, utan jag får upp barnen på morgonen, skyndar till jobbet. Försöker få så mycket som möjligt gjort, och när jag inte har någon som fysiskt tar mina arbetsuppgifter, så har jag märkt att det allt för ofta blir att jag har svårt att bryta för lunch. Sen kommer jag på vid 15:45 att jag faktiskt måste plocka ihop om jag ska hinna till dagis kl 17:00. Har inte riktigt fått kläm på tågtiderna, så missar ofta precis ett, och får stå och vänta en kvart.

Sen kommer man hem och inser att man kanske borde ha tänkt på middag..

Sen är de det där man inte riktigt hann fixa klart på jobbet som man tänker på.

Så man kommer på sig själv med att inte vara närvarande när barnen eller maken berättar något. Så då känner man sig som en usel mamma/ fru.

Och träning.

Det borde man ju få in någonstans här.

För det är ju bara en dålig ursäkt att man inte hinner. Dags att ta tag i det!

Men kvällen är ju redan här, och nu ska barnen i säng och sagor ska läsas.

Och ska jag orka ställa klockan på 05:45 för den där kvarten yoga innan barnen ska upp, så blir det att själv hoppa i pyjamasen nu..

Men trots all stress och ångest, så tror jag ändå på att det kommer att bli bättre. Det är klart att det märks när man bryter sin bekvämlighetszon.

Men det är tufft. Och jobbigt.

Och ibland undrar jag om jag verkligen tog rätt beslut?

Men då måste jag påminna mig om att för åtta år sedan så var informationsjobbet inte heller så lätt och naturligt. Det kom med erfarenhet och år! Så jag får helt enkelt ge mig själv tid.

Det är ändå ett roligt jobb jag har fått!

Och jag lär mig nya saker varje dag.

Men om några veckor så kommer det inte vara lika många nyheter.

Då kommer jag förmodligen veta mer om vad som är viktigt eller mindre viktigt, och då blir besluten mindre.

Men trots att man någonstans vet allt detta. Så gör det inte känslan lättare.

Utan man känner sig helt enkelt otillräcklig..