Tessa

Det knackade på dörren idag och redan innan jag öppnar så ser jag två killar stå utanför.
Min första tanke är att de ska sälja något för en klassresa eller dylikt..
När jag öppnar står det 5 killar där och den ena säger något ohörbart,
och jag svarar med att vi tyvärr inte har några kontanter hemma.
"Men godis då?"
"Godis??? Eh.."
"Annars blir det bus"
"Är det Halloween? Tyvärr, vi har inget godis heller"

Men va faan, kom igen.
Ska man ut och knacka dörr på Halloween, då får man ju faan klä ut sig också.
Annars är det ju bara rent tiggeri.

Kom igen nästa år!

Idag var det meningen att vi skulle ha åkt ut till Haninge på middag-
men tyvärr så drabbades värden av feber så vi fick stanna hemma.

Vilket var tur, för annars hade vi inte varit hemma när vi fick snabbbesök från Åland!

Och grannen som är gräsänkling över helgen fick komma över på rulader,
så han tyckte nog också att det var tur ;)

Vilket innebär sprutor i benen-
men vi har en riktig liten tuffing till dotter.
Hon vart lite arg och ledsen precis när sprutorna gavs,
och var tvungen att beklaga sig lite till mamma medans hon tröstammades,
men sen har allt varit som vanligt.
Pappa har till och med fått ett par leenden.

Nu är man 64 cm lång och väger 7 300 gram.

Vilken tjej!

Har ni fattat att det bara är två månader kvar till julafton?

Och det som är sjukast är att jag redan fixat klappar till sonen och yngsta kusinen.
Surfade runt på Disneystore, USA, och med dollarkursen som är nu kunde man ju inte låta bli att beställa ;)

Killarna kommer få en hel del bilar av tomten i år.


bild från Disneystore.com

Idag klev jag upp redan innan kl 06:00.

En gammal arbetskamrat från tiden i Dalarna har sovit över,
och nu är hon på väg ut mot Arlanda för att flyga över till USA.
Vi ses inte ofta men håller kontakt över sms och facebook.
Men när vi ses, så känns det aldrig som om vi ses så sällan-
utan vi bara pratar på om ditt och datt.
Såna vänner är värdefulla.

Annars så bjuder dagen på en utflykt.
Vi ska på förhandsvisning av Alfons och trollkarlen på Intiman.

Om 13 dagar så blir dottern tre månader.
Det känns som om vi känner varandra rätt så bra nu.
Vi börjar få till ett mönster av regelbundenhet;

Dagen börjar redan klockan 04:00. Då är det bara mat som gäller, och sen somnar man snabbt om.
Vid 7 tiden är det dags för en stor frukost, och efter det får dottern leka lite i sitt babygym.
Då passar jag på att duscha, klä på mig, äta frukost och säga god morgon till sonen, som redan sitter framför morgontv med frukost som pappa gjort i ordning innan han åkt till skolan.

Strax innan 9 följer vi med sonen till förskolan, sen går vi hem och äter en andra frukost.
Där efter kommer dagens aktivitet; handla, yoga, träffa någon kompis eller gå något ärende.
Vid 11- 11:30 är det lunch för oss båda, vilket brukar följas av en längre sovstund.
Är vi hemma så är det nu det finns tid för städning, om jag inte själv somnar det vill säga.

Runt 14-tiden är det dags för mat igen, och sen hämtar vi storebror på dagis klockan 15.
Då är det lek som gäller tills pappa kommer hem.

Klockan 17 är middagstid för hela familjen. Ibland hinner jag få varm mat, och ibland så får jag äta efter att alla andra ätit klart- men det hör ju till när man har en bebis ;)
Sen är det bolibompa. Och har man tur är det inte ett program som man redan har sett 100 gånger?

Vid 19 säger jag godnatt till sonen som nattas med saga av pappa.
Efter att vi fick ett till barn så är det till 95 % pappa som lägger storebror eftersom jag ofta har lillasyster fastklistrad på mig under den tiden. Men klockan 20:00 så sover sen båda barnen.

Då är man så trött att man inte orkar göra något annat än att lägga sig raklång i soffan.

Varje dag har jag ambitioner att göra något "nyttigt", som att ta tag i den där stora högen med papper som ska sorteras, rensa ur garderober eller kolla igenom fotografier som ska framkallas.
Men ingenting blir gjort.
Vilket är ok.

Det är tur att det alltid finns mer tid imorgon ;)

Igår kväll samlades en liten grupp på de tre kvarstående medlemmarna i vår bokklubb.
Under September har vi läst Jupiters öga


 
Författarens farmor och farfar tillhörde det nazistiska partiet mot slutet av andra världskriget i Norge.
Under hennes sökande om hur de kunde gå med så finner hon inte tillräckligt med fakta-
så hon väljer att fylla ut raderna med egna tankar och skriver istället en roman.

Vilket blir en underhållande bok, och lättläst.
Men hennes egna anteckningar från Oslos arkiver tycker jag känns lite överflödiga i boken.

Vår grupp har minskat med hälften under sommaren, så nu har vi lagt gruppen på is.
Tre personer är lite för få. Kanske vart det här sista boken jag läste i "bokgruppen"?

Eller är du sugen att gå med?
Vi träffas ca 1 gång i månaden hemma hos varandra.
Vi äter middag, dricker något glas vin och snackar om boken i ca 5 min, och sedan står ämnet fritt ;)
(Boken har egentligen bara varit en ursäkt, så vi är inte så hårda på att man läst ut den)

Hör av dig om det verkar intressant.