Kommer ni ihåg?
Eller ni kanske inte var med på den tiden som man..
när man byggde en hel gård i sandlådan med endast kvistar, blommor och kottar.
gick hem till kompisen, utan att ringa först.
det mest populära dataspelet var ping-pong
ägnade helgen framför bandspelaren för att spela in de senaste låtarna från Tracks.
Och kasettbanden spelades sedan i freestylen- gärna en gul.
man fick inte dansa för vilt på fester, för då blev det hack i skivorna (stora som tallrikar!)
när det skulle bjudas på något gott blev det kassler i ugn med ananas.
hade minst en brevvän.
hade tavlor hemma med par i solnedgång, gråtande clowner eller enhörningar.
klädde sig i neonfärger och hade stora t-shirts med disneymotiv.
på ryggen bar omkring på en Salomonryggsäck.
samlade på suddgummin, och gärna skulle de dofta konstgjorda jordgubbar.
läste Starlet och Okey.
Visst var 80 talet en härlig tid ;)
när man byggde en hel gård i sandlådan med endast kvistar, blommor och kottar.
gick hem till kompisen, utan att ringa först.
det mest populära dataspelet var ping-pong
ägnade helgen framför bandspelaren för att spela in de senaste låtarna från Tracks.
Och kasettbanden spelades sedan i freestylen- gärna en gul.
man fick inte dansa för vilt på fester, för då blev det hack i skivorna (stora som tallrikar!)
när det skulle bjudas på något gott blev det kassler i ugn med ananas.
hade minst en brevvän.
hade tavlor hemma med par i solnedgång, gråtande clowner eller enhörningar.
klädde sig i neonfärger och hade stora t-shirts med disneymotiv.
på ryggen bar omkring på en Salomonryggsäck.
samlade på suddgummin, och gärna skulle de dofta konstgjorda jordgubbar.
läste Starlet och Okey.
Visst var 80 talet en härlig tid ;)
Årskrönika över 2010
JANUARI
*Jag skolar in sonen på hans tredje förskola. Som har visat sig varit det bästa beslut vi tagit.
*Torktumlaren går sönder och jag får hem en repertör som meddelar att vi bara måste ställa in lutningen..
Nåja, någon gång ska man väl utnyttja garantierna ;)
*Avslutar månaden med en underbar kväll med Gardell och Wånkan :)
FEBRUARI
*Ser melodifestivalen live i Sandviken
*Ligger hemma en vecka med feber och snorig näsa
*kommer igång ordentligt med simningen och simmar ca 4 km i veckan
MARS
*Mensen uteblir och vi ser fram emot tillökning i december
APRIL
*Påsken tillbringar vi på Gotland med promenader och hotellbrunch
*Sonen går på sitt första tandläkarbesök- och gapar stort.
MAJ
*Drabbas av mitt första- och förhoppningsvis sista- migränanfall.
*Vi åker på en sista minuten till Kreta. Underbar ö att besöka i maj.
Upptäckte att sonen fått vattkoppor- för 2a gången- när vi skulle byta om till badkläder :(
Men han var lika glad ändå och passade på att lägga av med dagblöjan.
*Kusin Felix har namngivning på Långbro Wärdshus.
*Blir inskriven på MVC.
JUNI
*Lyssnar på Eldkvarn i Kungsan.
*Provar matkomfort. Bekvämt att få förberedd mat hem, men med en vegetarian i hemmet är det inte prisvärt.
*Hamnar på ortopedakuten med en spökande menisk. Men de gör inget pga graviditeten.
*Firar midsommar på Isaksö, Åland.
JULI
*Ultraljud på KS Solna och allt ser bra ut
*Sonen fyller 3 år, och har treårskontroll på BVC.
*Blir ensam kvar i stan och jobbar medans man och barn åker på semester på Gotland.
*Börjar semestern med en vecka i Orsa.
AUGUSTI
*Uppsala Reggae Festival, som inte blir vad vi tänkt oss
*Bebisens hjärta har slutat slå och vi lämnar förlossningen utan vår lilla tjej.
*Sjukskriven resten av månaden.
SEPTEMBER
*Familjedag på Gröna Lund. Sonen ser till att vi kommer tillbaka till vardagen.
*Traditionell Kräftskiva ute i Tullinge.
OKTOBER
*Vårt barn som fått namnet Lise, begravs på Skogskyrkogårdens minneslund.
NOVEMBER
*Besök på Spec MVC Solna. Får svar på obduktionen. Ett sår på moderkakan orsakade förmodligen näringsbrist.
*Sonen gör sin andra halsmandeloperation på HS. Med bättre resultat än 2009 :)
*Överraskar Faster på hennes 70 års dag.
DECEMBER
*Tar en veckas semester som jag till stor del sover bort.
*Sonen är världens gulligaste tomte på dagis Luciafirande.
*Min gudmoders begravning är i Brännkyrka kyrka.
*Julafton firar vi hemma med nära och kära.
Måste ha varit lite snäll för till och med jag fick klappar i år ;)
*Nyårsafton ligger jag och sambon i soffan och tittar på tv. Vaknar lagom till fyrverkerierna.
Nu ser jag fram emot 2011. Tycker att det ska bli ett spännande år.
*Jag skolar in sonen på hans tredje förskola. Som har visat sig varit det bästa beslut vi tagit.
*Torktumlaren går sönder och jag får hem en repertör som meddelar att vi bara måste ställa in lutningen..
Nåja, någon gång ska man väl utnyttja garantierna ;)
*Avslutar månaden med en underbar kväll med Gardell och Wånkan :)
FEBRUARI
*Ser melodifestivalen live i Sandviken
*Ligger hemma en vecka med feber och snorig näsa
*kommer igång ordentligt med simningen och simmar ca 4 km i veckan
MARS
*Mensen uteblir och vi ser fram emot tillökning i december
APRIL
*Påsken tillbringar vi på Gotland med promenader och hotellbrunch
*Sonen går på sitt första tandläkarbesök- och gapar stort.
MAJ
*Drabbas av mitt första- och förhoppningsvis sista- migränanfall.
*Vi åker på en sista minuten till Kreta. Underbar ö att besöka i maj.
Upptäckte att sonen fått vattkoppor- för 2a gången- när vi skulle byta om till badkläder :(
Men han var lika glad ändå och passade på att lägga av med dagblöjan.
*Kusin Felix har namngivning på Långbro Wärdshus.
*Blir inskriven på MVC.
JUNI
*Lyssnar på Eldkvarn i Kungsan.
*Provar matkomfort. Bekvämt att få förberedd mat hem, men med en vegetarian i hemmet är det inte prisvärt.
*Hamnar på ortopedakuten med en spökande menisk. Men de gör inget pga graviditeten.
*Firar midsommar på Isaksö, Åland.
JULI
*Ultraljud på KS Solna och allt ser bra ut
*Sonen fyller 3 år, och har treårskontroll på BVC.
*Blir ensam kvar i stan och jobbar medans man och barn åker på semester på Gotland.
*Börjar semestern med en vecka i Orsa.
AUGUSTI
*Uppsala Reggae Festival, som inte blir vad vi tänkt oss
*Bebisens hjärta har slutat slå och vi lämnar förlossningen utan vår lilla tjej.
*Sjukskriven resten av månaden.
SEPTEMBER
*Familjedag på Gröna Lund. Sonen ser till att vi kommer tillbaka till vardagen.
*Traditionell Kräftskiva ute i Tullinge.
OKTOBER
*Vårt barn som fått namnet Lise, begravs på Skogskyrkogårdens minneslund.
NOVEMBER
*Besök på Spec MVC Solna. Får svar på obduktionen. Ett sår på moderkakan orsakade förmodligen näringsbrist.
*Sonen gör sin andra halsmandeloperation på HS. Med bättre resultat än 2009 :)
*Överraskar Faster på hennes 70 års dag.
DECEMBER
*Tar en veckas semester som jag till stor del sover bort.
*Sonen är världens gulligaste tomte på dagis Luciafirande.
*Min gudmoders begravning är i Brännkyrka kyrka.
*Julafton firar vi hemma med nära och kära.
Måste ha varit lite snäll för till och med jag fick klappar i år ;)
*Nyårsafton ligger jag och sambon i soffan och tittar på tv. Vaknar lagom till fyrverkerierna.
Nu ser jag fram emot 2011. Tycker att det ska bli ett spännande år.
Ett tidigare liv
Sprang på Johan igår.
Han var min allra första kärlek.
Den där galna, oförsiktiga kärleken som man gör allt för, och när den tar slut så tror man aldrig att man kommer att uppleva den igen.. (Men det gör man bevisligen*ler*)
Stod på Karlbergs station på väg hem från jobbet då jag ser en kille komma ut på perongen.
Får direkt ögonkontakt och vi ser nog båda rätt förvånade ut. Svårt att placera den andra.
När han kommer upp jämsides med mig, och vi tittar fortfarande på varandra, så får jag ur mig ett "Hej.."
För det kändes dumt att inte säga någonting.. inte efter att vi glott på varandra, och jag vet att han vet.
Vi har upplevt exakt samma situation en gång tidigare;
ca ett halvår- år efter att vi bröt upp sprang vi på varandra på Örnbergs tunnelbanestation.
Men det var ändå mer naturligt.
Han bodde ju där.
Känns så fel att han är på norra sidan av stan.
Man gör inte så.
Man håller sig till sin sida.
Johan och jag hade väl egentligen inget riktigt förhållande,
Inte ett sånt där flickvän/ pojkvän förhållande.
Första gången vi träffades var på Sergels Torg.
Jag och en annan tjej var i stan och festade.
Vi var väl egentligen på väg hem, men så sprang vi på några killar på trappan som hon kände..
och vi bestämde oss för att gå till 7eleven, köpa några öl och sen förlänga festen lite.
Vet inte vem som kom med idén om att vi skulle bada.
Vi gick jäms med motorleden bort till Slussen och skulle där gena över spåren för att komma ner.
Ingen vidare smart idé- av många anledningar!
Slutade i alla fall med att jag fick två stukade fötter.
En av killarna- Johan- erbjöd sig att hjälp mig att gå.
Jag visste ju inte då att fötterna var stukade, men jag haltade en hel del.
Hade jag inte varit full, hade jag förmodligen inte kunnat gå alls, men nu gick det.
Vi kom bort till Långholmen där de andra badade. Jag satt med båda fötterna i vattnet för att dämpa svullnaden.
Johan höll mig sällskap.
Efter en stund tröttnade de andra på att bada, och ville gå upp mot brofästet istället.
Där klättrade en av killarna ut, min tjejkompis följde med och även den andra killen.
Med mina fötter klättrade jag ingenstans.
Hade inte gjort det annars heller, då jag är extremt höjdrädd.
Så istället satte jag mig på en gräsplätt i närheten.
Än en gång fick jag sällskap av Johan.
Vi låg där i gräset, bredvid varandra och tittade upp på stjärnorna.
Kommer ihåg att jag var så väldigt trött och hade svårt att hålla ögonen öppna.
Efter en stund börjar Johan att smeka handen över min panna.
Det känns bra. Tryggt.
Vi ligger så tills solen går upp.
Då säger vi "Hej då" och åker alla var och en hem till sig.
Tänkte inte så mycket mer på Johan den närmsta tiden efter det.
Inte förrän jag träffade honom igen.
På en hemmafest i Örnsberg.
När jag såg honom där då, för andra gången, så visste jag att det aldrig skulle sluta bra.
Jag visste att jag ville ha mer utav den killen än vad han skulle kunna ge mig.
Men jag hade aldrig kunnat agera på något annat sätt.
Trots alla tårar som han fick mig att fälla, och den osäkerheten jag kände,
så gav han mig också väldigt mycket.
Mitt i allt strul med hasch, vapen och inbrott.. Han var inte direkt en fin kille ;)
Så fanns det en kille som var väldigt bra på att lyssna.. och på att se mig..
Det var det som var det jobbigaste. Vi hade ett förhållande där vi pratade väldigt mycket.
Och det saknade jag länge efter att vi brytit upp-
men kanske är det också därför som det är så svårt att se honom så här många år senare?
Han var den första personen som fick komma igenom min skyddsmur.
Personen som fick veta nästan alla mina tankar och funderingar.
Men så beslöt han sig för att det inte betydde något, och det gjorde så fruktansvärt ont!
Han var min allra första kärlek.
Den där galna, oförsiktiga kärleken som man gör allt för, och när den tar slut så tror man aldrig att man kommer att uppleva den igen.. (Men det gör man bevisligen*ler*)
Stod på Karlbergs station på väg hem från jobbet då jag ser en kille komma ut på perongen.
Får direkt ögonkontakt och vi ser nog båda rätt förvånade ut. Svårt att placera den andra.
När han kommer upp jämsides med mig, och vi tittar fortfarande på varandra, så får jag ur mig ett "Hej.."
För det kändes dumt att inte säga någonting.. inte efter att vi glott på varandra, och jag vet att han vet.
Vi har upplevt exakt samma situation en gång tidigare;
ca ett halvår- år efter att vi bröt upp sprang vi på varandra på Örnbergs tunnelbanestation.
Men det var ändå mer naturligt.
Han bodde ju där.
Känns så fel att han är på norra sidan av stan.
Man gör inte så.
Man håller sig till sin sida.
Johan och jag hade väl egentligen inget riktigt förhållande,
Inte ett sånt där flickvän/ pojkvän förhållande.
Första gången vi träffades var på Sergels Torg.
Jag och en annan tjej var i stan och festade.
Vi var väl egentligen på väg hem, men så sprang vi på några killar på trappan som hon kände..
och vi bestämde oss för att gå till 7eleven, köpa några öl och sen förlänga festen lite.
Vet inte vem som kom med idén om att vi skulle bada.
Vi gick jäms med motorleden bort till Slussen och skulle där gena över spåren för att komma ner.
Ingen vidare smart idé- av många anledningar!
Slutade i alla fall med att jag fick två stukade fötter.
En av killarna- Johan- erbjöd sig att hjälp mig att gå.
Jag visste ju inte då att fötterna var stukade, men jag haltade en hel del.
Hade jag inte varit full, hade jag förmodligen inte kunnat gå alls, men nu gick det.
Vi kom bort till Långholmen där de andra badade. Jag satt med båda fötterna i vattnet för att dämpa svullnaden.
Johan höll mig sällskap.
Efter en stund tröttnade de andra på att bada, och ville gå upp mot brofästet istället.
Där klättrade en av killarna ut, min tjejkompis följde med och även den andra killen.
Med mina fötter klättrade jag ingenstans.
Hade inte gjort det annars heller, då jag är extremt höjdrädd.
Så istället satte jag mig på en gräsplätt i närheten.
Än en gång fick jag sällskap av Johan.
Vi låg där i gräset, bredvid varandra och tittade upp på stjärnorna.
Kommer ihåg att jag var så väldigt trött och hade svårt att hålla ögonen öppna.
Efter en stund börjar Johan att smeka handen över min panna.
Det känns bra. Tryggt.
Vi ligger så tills solen går upp.
Då säger vi "Hej då" och åker alla var och en hem till sig.
Tänkte inte så mycket mer på Johan den närmsta tiden efter det.
Inte förrän jag träffade honom igen.
På en hemmafest i Örnsberg.
När jag såg honom där då, för andra gången, så visste jag att det aldrig skulle sluta bra.
Jag visste att jag ville ha mer utav den killen än vad han skulle kunna ge mig.
Men jag hade aldrig kunnat agera på något annat sätt.
Trots alla tårar som han fick mig att fälla, och den osäkerheten jag kände,
så gav han mig också väldigt mycket.
Mitt i allt strul med hasch, vapen och inbrott.. Han var inte direkt en fin kille ;)
Så fanns det en kille som var väldigt bra på att lyssna.. och på att se mig..
Det var det som var det jobbigaste. Vi hade ett förhållande där vi pratade väldigt mycket.
Och det saknade jag länge efter att vi brytit upp-
men kanske är det också därför som det är så svårt att se honom så här många år senare?
Han var den första personen som fick komma igenom min skyddsmur.
Personen som fick veta nästan alla mina tankar och funderingar.
Men så beslöt han sig för att det inte betydde något, och det gjorde så fruktansvärt ont!
RIP
Klockan 04:45 i morse så gick min morfar bort.
Han har varit dålig länge efter ett flertal blödningar, så det känns bra att han äntligen får ro.
Ändå är man aldrig beredd på att människor dör.
Mamma och yngsta systern satt hos honom igår, och mellersta systern kom hem inatt för att hon skulle ta sitt farväl nu på morgonen. Nu blev det lite annorlunda mot vad hon hade tänkt sig.
Själv tog jag mitt avsked för många år sedan, men sorgen känns så verklig nu.
Min morfar var en stor man. Fysiskt alltså.
Han var över två meter lång, och vägde runt 120 kg- Så det var en man som syndes!
Många barn blev rädda när de såg honom, Men han var snäll som en teddybjörn.
I alla fall mot oss barnbarn.
Han var väl kanske inte alltid världens bästa pappa.
Jag var 4 år första gången som jag reste till Gran Canaria med mormor och morfar över jul.
Sista gången var 12 år, då var det bara jag och morfar.
Morfar hade sina stammisställen som han besökte år efter år,
och han åkte gärna ut och fiskade småhaj.
De åren mormor åkte med, innan hon fick svårt att gå, så hände det ofta att morfar drack en whisky för mkt,
men de åren vi åkte själva skötte han sig alltid ansvarsfullt-
även om jag nog hade mer självständighet än en jämngammal unge.
Morfar arbetade som bagare.
Han hade alltid stora gula hinkar hemma med socker, mjöl och bakchoklad..
Bakchokladen såg precis ut som hundgodis, och var inte den bästa chokladen,
men för en godissugen unge dög de utmärkt!
Varje år när jag var liten gjorde han den godaste pannkakstårtan till min födelsedag!
Morfar hade en mage som en kudde, och han var stor och stark.
Det bästa som en liten (då tanig) tjej visste var att hålla morfars stora händer och sedan slå en kullerbytta på hans mage. Det gjorde jag så länge som han orkade...
För länge sedan jobbade han på SJ,
och på toaletten hade han toalettrullar som var märkta med SJ.
Jag undrade alltid varför han hade märkt toarullarna med sitt namn-
så här i efterhand måste man ju fundera på hur många rullar han egentligen hade tagit från jobbet-
det måste ha varit säckvis?? För så länge som jag minns, så var han bagare.
Morfar var jätteduktig på matte. Det var honom man frågade när man fick problem med matteläxan.
Det var också han som ansåg att alla barn ska ha husdjur.
Mitt första djur var en kyckling.
Den var jättesöt och fick heta Malin.
Malin växte upp och blev en tupp- så han fick heta Kalle- Malin.
Kan inte minnas att Kalle- Malin överlevde mer än en sommar, men jag kan ha fel.
Mot mammas och B:s vilja så köpte morfar en liten hund till mig.
Hunden fick namnet Buster, och han var en ettrig liten Y-terrier.
Då ingen i familjen orkade borsta tovor i pälsen, så hade han alltid kortklippt päls.
Buster rymde jämt!
En dag blev han påkörd, men han sprang lika fort på tre ben, som fyra.
Morfar räddade livet på mig en gång.
Vi var på Solvalla och hälsade på vänner till honom i stallet.
Bredvid stallet går det ett dike med vatten, och på andra sidan bodde det en hund.
Jag tyckte det var en bra idé att kasta pinne med hunden.
Och det gick bra, tills pinnen hamnade i vattnet.
Hunden ville inte hämta pinnen där, så jag skulle hämta den.
Sen minns jag inget mer- inte förrän jag vaknade upp i bakluckan på Morfars kombi.
Mormor är född på Åland, och varje sommar så bodde vi i deras stuga vid vattnet.
Det var dagar fyllda av simskola, fisketurer och smultronplockning.
Men jag minns att jag fick följa med mormor och morfar dit en gång på vintern.
Jag var nog runt 6 år..
Snön var meterdjup och landstället såg så annorlunda ut i det vita täcket.
Morfar plogade en bana ute på sjön så att jag kunde åka skridskor-
vilket var spännande. Sen fick man sitta framför brasan och dricka varm choklad.
Sådana dagar hoppas jag att mina barn någongång kommer att få uppleva.
När morfar fick i sig för mycket sprit, så var han inte alltid en sådan trevlig människa,
men det är inte sådant som idag känns viktigt-
För till 95% så är mina minnen av honom ändå förknippade med mycket kärlek och roliga händelser;
En storvuxen man, med enorma händer. Som åt rå lök som äpplen.
Som rensade fisk och lagade nät. Som var en duktig snickare och odlare.
Och det är så som jag kommer att minnas honom.
Jag älskar dig morfar, och jag hoppas att du nu får vila i frid.
Han har varit dålig länge efter ett flertal blödningar, så det känns bra att han äntligen får ro.
Ändå är man aldrig beredd på att människor dör.
Mamma och yngsta systern satt hos honom igår, och mellersta systern kom hem inatt för att hon skulle ta sitt farväl nu på morgonen. Nu blev det lite annorlunda mot vad hon hade tänkt sig.
Själv tog jag mitt avsked för många år sedan, men sorgen känns så verklig nu.
Min morfar var en stor man. Fysiskt alltså.
Han var över två meter lång, och vägde runt 120 kg- Så det var en man som syndes!
Många barn blev rädda när de såg honom, Men han var snäll som en teddybjörn.
I alla fall mot oss barnbarn.
Han var väl kanske inte alltid världens bästa pappa.
Jag var 4 år första gången som jag reste till Gran Canaria med mormor och morfar över jul.
Sista gången var 12 år, då var det bara jag och morfar.
Morfar hade sina stammisställen som han besökte år efter år,
och han åkte gärna ut och fiskade småhaj.
De åren mormor åkte med, innan hon fick svårt att gå, så hände det ofta att morfar drack en whisky för mkt,
men de åren vi åkte själva skötte han sig alltid ansvarsfullt-
även om jag nog hade mer självständighet än en jämngammal unge.
Morfar arbetade som bagare.
Han hade alltid stora gula hinkar hemma med socker, mjöl och bakchoklad..
Bakchokladen såg precis ut som hundgodis, och var inte den bästa chokladen,
men för en godissugen unge dög de utmärkt!
Varje år när jag var liten gjorde han den godaste pannkakstårtan till min födelsedag!
Morfar hade en mage som en kudde, och han var stor och stark.
Det bästa som en liten (då tanig) tjej visste var att hålla morfars stora händer och sedan slå en kullerbytta på hans mage. Det gjorde jag så länge som han orkade...
För länge sedan jobbade han på SJ,
och på toaletten hade han toalettrullar som var märkta med SJ.
Jag undrade alltid varför han hade märkt toarullarna med sitt namn-
så här i efterhand måste man ju fundera på hur många rullar han egentligen hade tagit från jobbet-
det måste ha varit säckvis?? För så länge som jag minns, så var han bagare.
Morfar var jätteduktig på matte. Det var honom man frågade när man fick problem med matteläxan.
Det var också han som ansåg att alla barn ska ha husdjur.
Mitt första djur var en kyckling.
Den var jättesöt och fick heta Malin.
Malin växte upp och blev en tupp- så han fick heta Kalle- Malin.
Kan inte minnas att Kalle- Malin överlevde mer än en sommar, men jag kan ha fel.
Mot mammas och B:s vilja så köpte morfar en liten hund till mig.
Hunden fick namnet Buster, och han var en ettrig liten Y-terrier.
Då ingen i familjen orkade borsta tovor i pälsen, så hade han alltid kortklippt päls.
Buster rymde jämt!
En dag blev han påkörd, men han sprang lika fort på tre ben, som fyra.
Morfar räddade livet på mig en gång.
Vi var på Solvalla och hälsade på vänner till honom i stallet.
Bredvid stallet går det ett dike med vatten, och på andra sidan bodde det en hund.
Jag tyckte det var en bra idé att kasta pinne med hunden.
Och det gick bra, tills pinnen hamnade i vattnet.
Hunden ville inte hämta pinnen där, så jag skulle hämta den.
Sen minns jag inget mer- inte förrän jag vaknade upp i bakluckan på Morfars kombi.
Mormor är född på Åland, och varje sommar så bodde vi i deras stuga vid vattnet.
Det var dagar fyllda av simskola, fisketurer och smultronplockning.
Men jag minns att jag fick följa med mormor och morfar dit en gång på vintern.
Jag var nog runt 6 år..
Snön var meterdjup och landstället såg så annorlunda ut i det vita täcket.
Morfar plogade en bana ute på sjön så att jag kunde åka skridskor-
vilket var spännande. Sen fick man sitta framför brasan och dricka varm choklad.
Sådana dagar hoppas jag att mina barn någongång kommer att få uppleva.
När morfar fick i sig för mycket sprit, så var han inte alltid en sådan trevlig människa,
men det är inte sådant som idag känns viktigt-
För till 95% så är mina minnen av honom ändå förknippade med mycket kärlek och roliga händelser;
En storvuxen man, med enorma händer. Som åt rå lök som äpplen.
Som rensade fisk och lagade nät. Som var en duktig snickare och odlare.
Och det är så som jag kommer att minnas honom.
Jag älskar dig morfar, och jag hoppas att du nu får vila i frid.
