Tessa

De stora bilderna är hur det ser ut nu, och de små hur det såg ut när vi köpte, om nu någon glömt?

 

 

 

 

I torsdags åkte vi tåg upp till Orsa.
Det var dagen för Morfars begravning.

Jag, lillebror, min sambo och sonen åkte tillsammans.
Vi hade 2 klass biljetter, men just den vagnen var för dagen utbytt.
Så vi fick sitta i en gammal 1 klass vagn.
Det var skönt med lite extra breda säten- och vagnen var nästan tom!
Tog fina bilder på E, men har inte hunnit lägga in dem på datorn, så de får ni se senare.

Vi var i Orsa kl 12:30.
Begravningen började inte förrän kl 15:00.
Så medans vi strök lite kläder passade vi på att ta en kopp kaffe.

Begravningen var i Orsa kapell.
Mamma hade valt ut en vit kista, och yngsta syrran har varit med och bundit blommorna.
Hon har senaste tiden praktiserat på en blomsterbutik, så det var naturligt att välja just den butiken.
Blommorna gick i färgerna gult, blått och turkost- så fina.

Allt var enkelt och mycket vackert.
Vi började med att sjunga Blott en dag, och sedan höll den kvinnliga prästen ett kort tal om morfar.
Det var vi barnbarn med respektive, mamma, hennes man och mormor.
Mormor berättade efteråt att hon hade tänkt att det var så här hennes egen begravning skulle se ut.
Det kändes väldigt konstigt att höra att det var det hon tänkte på,
men som hon sa; man måste tänka på något, för annars så gråter man bara.
Hon är gullig, min mormor.

Själv funderade jag mycket på hur min stora morfar fick plats i den där lilla kistan.

När jag gick fram till kistan för att ta mitt sista farväl,
hade jag så gärna velat säga att jag älska honom högt och tydligt-
men halsen drog ihop sig och allt jag kunde göra var att gråtandes klappa honom på kinden.
Naturligtvis bildligt talat- kistan var stängt, så allt jag kände var det varma träet.

Efteråt så samlades vi i mammas kök.
Mamma hade gjort smörgåstårta med skagenröra, ägg och ost.
Och om vi inte kände oss mätta på den, så fanns det gräddtårta och kakor också...
Vi pratade lite om morfar, men mest om annat- minns inte vad.
Livet går vidare för oss alla på olika sätt.. Det är så livet är.
Och äntligen känner jag morfar fått lite lugn och ro.

Själv kommer jag fokusera mycket på flyttning den närmsta veckan ;)

Imorse när jag vaknade var jag som vanligt väldigt trött.
Hade gärnat legat kvar och dragit mig..

På bussen blev jag förbannad.
Det var en riktig häxa som körde!
Först såg jag att hon körde förbi hållplatser fast man tydligt såg en tjej som sprang för att hinna med,
sen så var det två tonårstjejer som gick på.
Den ena tjejen gick längst bak och satte sig.
Men den andra upptäckte att hon glömt sitt busskort hemma.
Tjejen tog genast fram sin mobil och skulle köpa en sms biljett.
Då tyckte häxan att tjejen skulle gå av medans hon vänta på sitt sms och ta nästa buss.
Vad faan! Tänk om det var din lillasyster eller dotter?
Vad spelar det för roll om bussen åker en station medans hon skickar iväg sms:et?

På pendeln började jag gråta.
När vi åkte förbi Solvalla började jag tänka på morfar.
Har inte riktigt hunnit fundera på allt det där än.

När jag väl kom till jobbet så kändes det som om jag var mentalt avstängd.
Allt gick liksom bara på rutin.

Tills de ringde från dagis.

De tyckte att E verkade väldigt dålig.
Han var jättesnorig och blev ledsen för allting.
Självklart så sa jag att jag skulle komma och hämta honom så fort jag kunde.

Hann jobba exakt en timme!

När jag kom till dagis hittade jag E lekandes med en kossa.
Han log och verkade väldigt förvånad över att se mig-
Förmodligen lika förvånad som jag blev över hur frisk han såg ut att vara?

Eftersom vi idag råkade va rätt gott om folk på jobbet, så kände jag att jag lika gärna kunde ta hem E.
Hade ju redan ordnat allt med Vabandet och försäkringskassan,
och personalen verkade fortfarande tycka att E var "sjuk"
Själv tror jag han bara hade ett dåligt morgonhumör idag!?

Blir ändå jävligt irreterad över att jag behövde åka från jobbet.

Men, men... Imorgon åker vi upp till Orsa.

Å en helt annan sak.
Det pågår budgivning i vårt område-
över 1 900 000 ligger de på just nu.
DET känns jävligt fint!

Har varit och handlat lite idag.
Gillar när det är rea på rean ;)

E har fått nya vinterkläder- Till nästa år!
Hoppas nu bara att ungen inte växer mer än normalt!?
Men i värsta fall så kommer någon kunna fynda ett skysst set nästa höst..

Sen så har jag köpt nya kläder till torsdag.
Ett par svart byxor och en svart polotröja.
Tröjan var inte på rea, men den var snygg och bekväm.
Kände mig lite som en sörjande Greta Garbo- och det kan väl aldrig bli fel?

Jag ligger lite efter med rapporteringen av hur det går med vår renovering..
Igår blev badrummet äntligen klart!
Kakelplattorna sitter på väggen, och klinkers på golvet. Det blev så fint!
Nu fattas det bara lite möbler och vitvaror, men de är beställda i alla fall ;)

E:s rum har fått en limegrön färg från Alcros ad.junior collection-
Hela rummet ser ut som en ny tennisboll!
Men jag tycker att det blev riktigt bra. Blir glad av att vara där inne.
Har tänkt att jag ska göra lite dekorationer på väggarna sen med alfabetet.

Det andra, blivande barnrummet?, fick också sin färg från ad.junior.
Fisk heter den och går åt det turkosa.
Fick lite av en chock när jag såg den. Den var mycket mörkare än vad jag trodde.
Men nu börjar jag vänja mig, fast kanske målar vi om där om något år?

Igår var jag och tittade på tapeter i Alvik.
Var så skönt att få bläddra i pärmarna i lugn och ro-
utan vare sig man eller barn ;)

Tog med mig en pärm hem för att visa M vad jag ville ha i sovrummet och i gästrummet/ tv-rummet.
Men under kvällen så funderade jag mycket på färg och tapeter,
och kom fram till att jag egentligen inte alls ville ha dem.

Nu är jag mer inne på att jag skulle vilja ha en silkestapet i sovrummet med brun bakgrund.
Ev, så skulle jag även kunna tänka mig en smalrandig.

I gästrummet/ tv-rummet så är jag nu inne på en fondtapet med rutor eller cirklar- Tänk lite 60-talets bond.

Tyvärr har jag dåligt med helt nya bilder, så här kommer förra veckans bilder;


30x 60 plattor på badrumsväggen, med rören i väggen


I bakgrunden ser ni vårt provisoriska trappräcke som M byggt


M har lyckats fått bort den där äckliga mattan från trappan!
Och så har vi breddat öppningen mot vardagsrummet.

Har fått mejl om att jag ska bestämma mig innan den 15/2,
hur jag ska fördela mina 28 semesterdagar det här året.

Hu ska jag redan nu veta när jag vill vara ledig?
Jag vet ju inte ens när E:s dagis kommer vara stängt-
Om han nu överhuvud taget kommer ha något dagis???
(Vilket är en helt annan historia, som jag säkert återkommer till)

Sen har jag ju lämnat in ansökan om schemaändring-
och innan jag vet vilka helger som jag jobbar resten av det här året,
Så vet jag ju inte heller när jag behöver vara ledig!?

Men jag antar att jag får fylla i en massa dagar,
och visar det sig att jag inte har arbetsdagar de dagarna-
Då får jag ansöka om ännu mer semseter!
Kan ju inte bli fel? ;)


Sommaren 2008

Jag vaknade till och sträckte mig som vanligt efter mobilen för att se vad klockan var-
och precis då ringde den.
Jag övervägde en sekund att inte svara.
Hatar att prata i telefon när jag jobbat natt!
Men eftersom jag såg vem det var, så ville jag veta vad samtalet handlade om,
Så nyfikenheten tog över.

Det var E som ville berätta att F åkt in till akuten i onsdags-
Hade känt smärtor vid ögat bl a.
Det hade visat sig på rtg att F har en lätt variant av MS.
Tro att jag kände mig lättad över att jag hade valt att svara!
Det skulle, enligt doktorn, inte påverka deras liv så mycket framöver.
Det finns bra mediciner som kommit bara de senaste åren,
men jag förstår rädslan. Skönt att det inte var allvarligare!

Vi pratade i 1,5 timme i telefon.
30 min om liv och död, och sedan resten av tiden om föräldrar, eller relationen till föräldrar.

Det är inte alltid så lätt det där med att umgås med sina föräldrar.
Jag tror att alla föräldrar försöker göra så gott de kan, efter vad de själva lärt sig.
Har någonstans svårt att tro man skulle vilja göra sina barn besvikna med vilja och flit..
(men det behöver ju inte vara omöjligt, men jag tror inte på det)
Men det betyder ju inte att det alltid bli "rätt".
När man är liten och växer upp så är det svårt att kritisera sina föräldrar-
man har ju inga referenser, utan det liv man har är den verklighet man får.

Sen växer man upp, börjar skaffa egna vänner och till slut flyttar man hemifrån.
Man börjar jämföra sin egen relation med andras och upptäcker att den kanske inte alltid ser ut så som man skulle vilja?
Kanske saknar man empati, eller så kanske det inte är normalt med brutna löften?
Kanske märker man att ens föräldrar inte kan och vet allting, eller så märker man att det som de sagt inte stämmer?
Kanske hade man velat att de skulle bekräftat en oftare, eller att de åtminstonde skulle ha lyssnat?
Kanske hade man bara behövt en extra kram lite oftare?
Ja, listan kan vara hur kort som helst- eller bli hur lång som helst!

Men jag tror att de flesta personer kommer till en punkt i livet då man funderar mer eller mindre på detta.
Kanske framför allt när man själv ska få barn.

Om man nu kritiskt granskat sin relation och kommit fram till att man inte är nöjd-
Vad gör man då?
Man kan ju alltid prata med sina föräldrar.
Men om de inte vill lyssna. Eller om de lyssnar men slår ifrån sig?
Då kanske man skulle skriva ett brev istället.
Berätta om saker som man upplevt som sårande, och som man fortfarande efter många år ägnar energi åt.
Skriva om hur man skulle vilja att det såg ut, och vad man förväntar sig-
eller vad som händer om man inte kan leva upp till en förändring.

Ibland så kanske det är bättre att man bara accepterar att man aldrig kommer att kunna få den där relationen som man skulle ha vilja ha till sina föräldrar, utan bara umgås med dem som om de "bara" var några äldre släktingar.
Tyvärr är den bittra sanningen den att bara för att de är ens föräldrar så kanske man inte kan umgås-
man kanske helt enkelt skulle må bättre utan dem?

Men skriv ändå det där brevet- för din egen skull!
Det är skönt att få skriva ner sådant som man går omkring och fundera på.
På så sätt så "tömmer" du hjärnan lite och kanske kan du börja fundera på roligare saker istället?

Ja, sånt har vi diskuterat idag.
Jag kan vara en riktig liten psykolog ibland-
men betonar starkt att det är på egen risk om man lyssnar på mig!
Men så är jag gratis också ;)

Har en magkänsla om att jag befunnit mig här förrut!?

Eller är det bara den tidiga morgonen som spökar?

Känslan är i alla fall bekant..

Jag vet- det här inlägget är helt meningslöst!
Men jag kunde inte låta bli.

Jag 2006

Ikväll så var vi bortbjudna på middag hemma hos R och S och deras nya lilla bebis.
R:s dotter var också där.

De hade gjort veg. lasagne med rostade grönsaker och chilikryddad sås-
verkligen gott!

Efter maten serverades kladdkaka med grädde och hallon- mums!
E åt visserligen upp alla min grädde, men det gjorde inte speciellt mycket..

Lilla O var så väldigt liten. E var aldrig så där liten- inte ens som nyfödd.
Fick låna henne lite när hon var mätt och belåten, och den lilla tjejen somnade in på min axel..
Det är farligt med såna där snälla, söta bebisar-
Fick genast längtan till att skaffa en till!

Men det är inte riktigt tid för det än- den här sommaren ska jag sitta på vår uteplats och dricka kyld Chabli.
Nästa sommar kanske...? ;P

Nästa bok

Morfars begravning var sagd att ske på en fredag.
Så jag hade bokat biljetter fram och tillbaka, naturligtvis obokningsbara,
För vem tror att man bokar om en begravning?

Men imorse ringde telefonen. Det var mamma.
Kantorn ville tydligen inte ha 3 begravningar på samma dag, så de har flyttat morfars begravning till en torsdag.
Kul!
Verkligen Kul!

Inte nog med att vi nu förlorar två dagars lön istället för en-
de obokningsbara biljetterna gick på drygt 2000:-.
Verkligen jättekul!

Satt i telefonkö i ca 40 min till SJ.
Men sen kom jag fram till en kille som satt någonstans i Jämtland på kundtjänst.
Jag förklarade att jag hade bokat obokningsbara biljetter till en begravning som prästen nu hade flyttat på,
och med min lenaste, besviknaste röst försökte jag få honom att förstå att jag verkligen, verkligen var ledsen,
men att jag nu skulle behöva biljetter till en dag tidigare.

Jag trodde att jag som bäst skulle få 70 % av priset tillbaka,
men killen var så snäll att han tog tillbaka biljetterna till 100%!
Sen hjälpte han mig att boka nya biljetter för rätt dagar.
De blev visserligen 370 kronor dyrare än mina första biljetter-
men å andra sidan så hade han ju inte behövt ge mig de pengarna tillbaka över huvud taget!

Å inte nog med det.
När jag skulle betala över telefonen så ville datorn inte acceptera vårat mastercard
(och det berodde inte på att jag inte har pengar på kortet, för det har vi!)
Så jag var tvungen att sätta på datorn och göra en överföring till mitt visakort.
Aldrig har datorn känt så långsam, men killen satt lugnt och tålmodigt och väntade-
och till slut, vilket kändes som en evighet, kunde vi göra en överföring och betalning.

Så just nu så känner jag bara en sådan tacksamhet till den här vänliga killen på SJs kundtjänst.
Skulle vilja köpa en stor bukett med rosor, men jag nöjer mig med att skriva här istället.

TACK, TACK, TACK!!!
Du har verkligen visat sådan medkänsla och vänlighet.
Jag kommer för alltid vara evigt tacksam!

Klockan 04:45 i morse så gick min morfar bort.
Han har varit dålig länge efter ett flertal blödningar, så det känns bra att han äntligen får ro.
Ändå är man aldrig beredd på att människor dör.

Mamma och yngsta systern satt hos honom igår, och mellersta systern kom hem inatt för att hon skulle ta sitt farväl nu på morgonen. Nu blev det lite annorlunda mot vad hon hade tänkt sig.

Själv tog jag mitt avsked för många år sedan, men sorgen känns så verklig nu.

Min morfar var en stor man. Fysiskt alltså.
Han var över två meter lång, och vägde runt 120 kg- Så det var en man som syndes!
Många barn blev rädda när de såg honom, Men han var snäll som en teddybjörn.
I alla fall mot oss barnbarn.
Han var väl kanske inte alltid världens bästa pappa.

Jag var 4 år första gången som jag reste till Gran Canaria med mormor och morfar över jul.
Sista gången var 12 år, då var det bara jag och morfar.
Morfar hade sina stammisställen som han besökte år efter år,
och han åkte gärna ut och fiskade småhaj.
De åren mormor åkte med, innan hon fick svårt att gå, så hände det ofta att morfar drack en whisky för mkt,
men de åren vi åkte själva skötte han sig alltid ansvarsfullt-
även om jag nog hade mer självständighet än en jämngammal unge.

Morfar arbetade som bagare.
Han hade alltid stora gula hinkar hemma med socker, mjöl och bakchoklad..
Bakchokladen såg precis ut som hundgodis, och var inte den bästa chokladen,
men för en godissugen unge dög de utmärkt!
Varje år när jag var liten gjorde han den godaste pannkakstårtan till min födelsedag!

Morfar hade en mage som en kudde, och han var stor och stark.
Det bästa som en liten (då tanig) tjej visste var att hålla morfars stora händer och sedan slå en kullerbytta på hans mage. Det gjorde jag så länge som han orkade...

För länge sedan jobbade han på SJ,
och på toaletten hade han toalettrullar som var märkta med SJ.
Jag undrade alltid varför han hade märkt toarullarna med sitt namn-
så här i efterhand måste man ju fundera på hur många rullar han egentligen hade tagit från jobbet-
det måste ha varit säckvis?? För så länge som jag minns, så var han bagare.

Morfar var jätteduktig på matte. Det var honom man frågade när man fick problem med matteläxan.

Det var också han som ansåg att alla barn ska ha husdjur.
Mitt första djur var en kyckling.
Den var jättesöt och fick heta Malin.
Malin växte upp och blev en tupp- så han fick heta Kalle- Malin.
Kan inte minnas att Kalle- Malin överlevde mer än en sommar, men jag kan ha fel.
Mot mammas och B:s vilja så köpte morfar en liten hund till mig.
Hunden fick namnet Buster, och han var en ettrig liten Y-terrier.
Då ingen i familjen orkade borsta tovor i pälsen, så hade han alltid kortklippt päls.
Buster rymde jämt!
En dag blev han påkörd, men han sprang lika fort på tre ben, som fyra.

Morfar räddade livet på mig en gång.
Vi var på Solvalla och hälsade på vänner till honom i stallet.
Bredvid stallet går det ett dike med vatten, och på andra sidan bodde det en hund.
Jag tyckte det var en bra idé att kasta pinne med hunden.
Och det gick bra, tills pinnen hamnade i vattnet.
Hunden ville inte hämta pinnen där, så jag skulle hämta den.
Sen minns jag inget mer- inte förrän jag vaknade upp i bakluckan på Morfars kombi.

Mormor är född på Åland, och varje sommar så bodde vi i deras stuga vid vattnet.
Det var dagar fyllda av simskola, fisketurer och smultronplockning.
Men jag minns att jag fick följa med mormor och morfar dit en gång på vintern.
Jag var nog runt 6 år..
Snön var meterdjup och landstället såg så annorlunda ut i det vita täcket.
Morfar plogade en bana ute på sjön så att jag kunde åka skridskor-
vilket var spännande. Sen fick man sitta framför brasan och dricka varm choklad.
Sådana dagar hoppas jag att mina barn någongång kommer att få uppleva.

När morfar fick i sig för mycket sprit, så var han inte alltid en sådan trevlig människa,
men det är inte sådant som idag känns viktigt-
För till 95% så är mina minnen av honom ändå förknippade med mycket kärlek och roliga händelser;

En storvuxen man, med enorma händer. Som åt rå lök som äpplen.
Som rensade fisk och lagade nät. Som var en duktig snickare och odlare.
Och det är så som jag kommer att minnas honom.

Jag älskar dig morfar, och jag hoppas att du nu får vila i frid.

på det nya året!

2009

Jag tror att det här året kommer bli det bästa hittils!
Eller, näst bästa- Inget slår ju av naturliga skäl 2007(då jag födde E).

2008 avslutades på bästa tänkbara sätt;
S lagade en underbar middag hemma hos oss.
Vi drack champagne till hummern, vitt vin till laxen och den vita chokladmoussen intogs efter 12- slaget.

Såg en hel del fyverkerier från våran balkong,
och jag och K konstaterade att det är ju tur att inte alla är lika snåla som oss-
För vad då skulle vi då ha stirrat på?

Vi avslutade kvällen med en omgång av spelet När & Fjärran, tjejerna mot killarna.
Killarna vann välförtjänt, men vi tjejer fick alldeles för svåra kort!

Klockan blev 2 innan spelet var slut och då var jag tvungen att krypa till sängs.
Och när klockan ringde 05:30 i morse var det tungt att lämna min gosiga varma plats.

Ser fram emot att få komma hem och krypa upp i soffan i em-
Så M, fixa en film, drick inte upp all cola som är kvar-
Så lovar jag att fixa pizzan! :)