Förlossningen

Så sitter man nu här.
Och är tvåbarnsmamma.


(Jag och mina änglar)

Från att ha gått och väntat och väntat så har vi nu en liten bebis att lukta och pussa på.
Här är min förlossningsberättelse;

Vaknade strax efter kl 01:00 lördag morgon av något. Det tog några sekunder innan jag förstod att det var en värk. Efter en stund kom en till, så jag började kolla på klockan. Efter att ha konstaterat att jag fått fyra stycken värkar, med ca 10 minuters mellanrum, förstod jag att nu var det dags att gå upp och klä på sig.
Ringde in till förlossningen, men sköterskan påpekade att det kan vara så att det lägger sig igen- så hon ville att jag skulle ringa tillbaka när det var ca 5 minuter mellan värkarna och att varje värk skulle hålla i sig i ca en minut. Så då gick jag in till sonen och tog ner hans väggklocka- den enda med sekundvisare.
Satte mig ner i soffan och började titta på klockan och anteckna;
02:10
02:17 70 sek
02:23 30 sek
02:27 70 sek
02:33 70 sek
02:37 nu ringde jag tillbaka till förlossningen och sa att jag ville komma in, och det tyckte hon lät bra.

Sambon ringde efter en taxi och jag ringde till grannarna som ställde upp som barnvakt till sonen som sov ovetande på ovanvåningen.

Strax efter tre kom vi fram till sjukhuset och mötande sköterska började med att undersöka mig.
Jag var öppen 5 cm så vi skulle inte behöva åka hem.
Vart inskriven 03:15.
Konstigt hur man kan känna sig både säker och osäker på om förlossningen har börjat; men nu fick jag det iaf bekräftat.

Efter en dusch fick vi byta till ett förlossningsrum.
Undersöterskan hjälpte oss få igång lustgasen, i väntan på narkosläkaren eftersom jag ville ha en epidralbedövning, och bad oss ringa på klocka när vattnet gick.
Hon hann knappt lämna rummet innan vattnet kom ut med nästa värk.

Barnmorskan kom och ville kolla hur öppen jag var, vilket gjorde nästan lika ont som värkarna, då jag tydligen har en lång livmodertapp som slutar väldigt högt upp.
Mitt i undersökningen kommer nästa värk och det känns som om hela livmodern vänder sig ut och in.
Och nu vill bebisen komma ut.

När jag inser det får jag nästan panik- jag är inte alls beredd- och ska jag behöva föda med endast lustgas!?
Jag tillhör inte de personer som tycker att lustgas är en effektiv bedövning av smärta.
Men barnmorskan är rutinerad och bestämd.
Precis en sådan person som jag behövde, med massor av pondus. Det är bara att lyssna på henne och försöka göra det, så gott det nu går. För när man ligger där så sammarbetar inte direkt huvudet och kroppen.

Men allt går bra, och 17 minuter efter vattenavgång så kommer vår dotter till världen, klockan 04:12.

Och som alla andra stolta mammor, så inser jag att jag har fött världens vackraste dotter.
Hon är helt perfekt- vilket bekräftas av barnmorskan som ger henne tre stycken tior.

Men lite konstigt känns det.
Jag var liksom så säker på att det låg en liten kille där inne. En liten Calle.
Även om jag ibland blivit osäker och trott att det kunde vara en liten tjej,
så var jag ändå inställd på en kille.
Och det var även storebror- som det första han undrade var, Varför han inte fick en lillebror?

Men nu har vi alla förälskat oss i vår lilla tjej, och skulle naturligtvis aldrig velat haft det på något annat sätt.

 


Ingen stress här

Sparven verkar inte ha någon som helst tanke på att komma ut?

Idag ska vi tillbaka till MVC, vilket jag hade hoppas slippa,
men nu måste det ändå bli det sista besöket?
Vi har gått över 6 dagar, men bebisen har inte bråttom.

Själv är jag trött. De senaste veckorna har varit väldigt påfrestande.
Har haft flera förvärkar och man tror att det är på gång,
men så stannar det av, och allt man känner är en liten buff från en fot.

Sen går det ju inte komma ifrån att man blir lite mer orolig för varje dag som går;
man får alldeles för mycket tid till att tänka på saker som kan gå fel.
Och det är också jobbigt.

Nä, jag hoppas verkligen att Sparven bestämmer sig för att komma ut nu-
gärna innan helgen.

Beräknad födelsedag

Idag är det dagen med stort D-
eller inte?

För hur många barn föds egentligen på sitt beräknade datum?

Jag vaknade strax efter 4 i morse med smärtor i ländryggen och självklart så tror man att nu-
nu kommer det att sätta igång. Men nej.

Killarna har precis packat in sig i bilen och är på väg till Mulle Meck parken i Solna.
Själv tänker jag ta och bädda ner mig en stund till i sängen.
Får passa på att ta igen lite sömn som jag missat nu på morgonen.

Det är många timmar kvar på dagen, så det kan ju vara så att bebisen kommer ut?


vecka 40- väntar och väntar

Har nu gått 39 veckor och 4 dagar, och ingen bebis ute än.

Har haft en hel del sammandragningar sista dagarna, men de är inte tillräckligt starka,
eller regelbundna, för en förlossning, så det är bara att fortsätta att vänta.

Men något drag ska väl barnen ärva från mig?

Förberedelse tre

Har tagit bilder på magen idag.

När jag väntade sonen tog jag bilderna själv genom timer och ett par kartonger,
men den här gången tog jag hjälp av syrran som ändå var här och hälsade på.

Nu när magen är dokumenterad så får Sparven gärna komma ut.


Förberedelse två

Har skrivit upp telefonnummret till BB på kylen, samt lagt in nummret på mobilen.

Har även packat en väska.
Det allra viktigaste;
en amningströja, en bygellös bh (hittar inte min amningsbehå- förstår inte vart den tagit vägen?),
underkläder till både mig och sambon,
kläder till bebisen,
tofflor,
kamera och lite mynt till godismaskiner o.dy.

Ca 3 veckor kvar nu?

Förberedelse ett

Har nu tömt kamrorna och köpt en extern hårddisk för backup.

Kan rekomendera webbhallen för de som behöver göra en back up på sin dator.
För endast 429 kronor får du en WD elements med hela 1 TB lagringsutrymme.


Beslutångest

Sambon var iväg och köpte en begagnad Kronan vagn som nu står uppe på vinden.
Det är en duovagn med en liggdel i svart och en sittdel i blått.
Den har stått uppe på vinden ett par veckor nu, och jag har fått för mig att jag tyckte att klädseln kändes sliten.

Har pratat med en tjej på Kronan och det var inga problem att beställa ny klädsel.
Men det kostar.. närmare en tusenlapp för ny klädsel till varje del.
Är det värt det?

Jag tror inte att liggdelen har så många skavanker,
så kanske skulle jag köpa ny klädsel till sittdelen och en mjuklift?
På så sätt så kan man ju lätt bära med sig bebisen från vagnen om man t ex ska träna.

Och vad jag minns sen sist, så använde vi sittdelen till största del.
När vi köpte vagnen så fick vi med ett set nya terränghjul-
som förmodligen kommer göra stor nytta i vinter, och bara de kostar 1000 kronor att köpa.

Så med en nyare sittdel, en mjuklift och terränghjul så borde vi kunna få tillbaka 2000 kronor när vi säljer den- eller är jag för optimistisk?

Nåja, jag har till på tisdag att fundera ut hur jag ska göra.


Vecka 25

Nu har vi passerat 24 hela veckor + 1 dag, och så här ligger vi till;

Eftersom jag var på UL i måndags så vet vi att bebisen väger 720g.

Hos Bmm igår så lyssnade vi på hjärtljuden som mätte 148 slag/ minut
och jag har nu gått upp 5 kilo sedan jag blev gravid igen.

Mitt glukossvar låg på 6,5. Och det var bra eftersom det ska ligga under 13-
Men för säkerhets skull så ska jag göra ett till senare under graviditeten.

I övrigt så mår jag bara bra.
Man är lite trött, har lite ont (i fogarna) och rör mig som en flodhäst.
En helt normal graviditet med andra ord ;)

Vecka 22 + 3

Idag har jag varit gravid lika länge som när vi förlorade Lise.

Och naturligtvis gör det att man tänker extra mycket på vad som hände förra sommaren.
Det gör mig fortfarande ledsen och jag saknar min lilla tjej, men det gör inte lika ont längre.

Den här graviditeten är så annorlunda. Det känns bättre även om man är rädd att historien ska upprepa sig.

Lise var så liten när hon föddes och vägde inte ens 200g, så det talar ju för att vi egentligen förlorade henne lång innan hon föddes. Det var inte ofta som jag kände att hon fanns därinne. Under graviditeten så fick jag även mitt enda migränanfall som jag någonsin haft och jag mådde ofta illa och det så mycket att jag kräktes.
Graviditeten var helt motsatt min första.

Nu när jag väntar Sparven så är det nästan exakt som när jag fick mitt första barn.
Och för varje dag som jag känner en spark eller små boxningar så ler mitt hjärta av lättnad.
Förutom foglossningar så mår jag bra, även om tröttheten tar över en i perioder.

Men visst är man medveten om att allt kan vända..
Jag kommer inte känna mig helt avslappnad förrän jag har mitt barn i armarna och ser att "han" andas.

Och till dess är det många veckor kvar.

Världens bästa ursäkt

Har varit på Spec Mvc idag och träffat min läkare.
Hon gav mig ett antal "förbud".

Jag ska undvika att lyfta och bära- så det blir inte till att bära hem några matkassar.

Ska även undvika ansträngningar som t ex storstädningar; perfekt till vårstädningen ;)

Men allt var inte positivt;

Tråkigt nog så innebär det också att jag inte får bada. Inte ens hemma.
Så nu blir det bara långduschar hemma hos oss.

Och så ska vi undvika att ha samlag.
Tydligen innehåller mannens sperma samma ämne som man använder vid igångsättning av förlossning.

Men nu vet ju Sambon vad som gäller innan förlossningen.

Det är han som får tillbringa dagarna med att städa och underhålla sonen.
Själv kommer jag liggandes att läsa bok efter bok-

För Älskling, du vet.. magen du vet. Måste vila.

Tillökning i sommar

Idag var jag och Sambon på Karolinska i Solna för ultraljudsundersökning.

Den 13 juli beräknas vi få tillökning i familjen med en ny liten medlem.
Än så länge ser allt bra ut; hjärtat har sina 4 kamrar. Blodkärlen är där de ska
och moderkakan sitter i bakre väggen i mitten av livmodern.



Det var en livlig liten sparv därinne som inte riktigt gillade allt buffande och tryckande-
och det kändes bra.

Livliga barn gillar vi.

RSS 2.0