En dag med eftertanke
Läser rätt många inlägg på FB och andra sociala medel om hur tokigt vi röd-gröna har röstat, och hur vi har använt våra röster till att förstöra den "välfärd" som alliansen gett oss.
Men det var inte vi som ändrade regimskifte.
Vi bara röstade, nästan, exakt likadant som för 4 år sedan.
Socialdemokraterna fick endast 0,5 % fler röster i detta val. MP tappade lika många procent. V lyckades få 0,1 procent fler röster. Kan siffrorna vara mer tydliga?
Jag tycker nog siffrorna visar att det är alliansens egna väljare som inte varit nöjda med den politik som de själva var med att röstade fram.
M tappade hela 6,9 % , KD 1 %, FP 1,7% och C tappade minst, med 0,5 %.
Några vaknade kanske upp och insåg att alla dessa skattesänkningar varit på bekostnad av våra barn, sjuka, våra pensionärer och insett att siffrorna på de som är långtidsarbetslösa bara ökar.
Andra var tydligt missnöjda med den ökade kostnaden inom asyl- och migrationsfrågor och la sina röster på ett parti som lovar guld och gröna skogar. Eller snarare blå-gul skog.
Och jag håller med om att den sittande regeringen klarat av de ekonomiska kris- vindarna bra de här åtta åren, men jag är inte alls så övertygad om att jag vill ge Borg hela äran. Efter de kristider som Sverige hade på 90- talet så satte man faktiskt redan då upp en stram penningpolitik, med ramverk och tillämpningar som samtliga partier haft som grund i samtliga budgetförslag. Men visst finns det utrymme för egna initiativ.
Men att som många skrika ut att den sänkta restaurangmomsen gav flera jobb, kan man ju tolka som man vill. Faktum är att Ja, Sänkningen har visat ett resultat på en motsvarighet av 4000 nya årsanställningar, vilket man grundar på en 4 % ökad lönesumma- men om man vill vara kritisk, så kanske det bara är så att de som redan jobbade inom restaurang numera jobbar fler timmar. Tanken är ju att Konjukturinstituetet ska följa upp detta fram till 2016, så vi får kanske vänta med jublet?
Klart är ju i alla fall att sympatierna för SD växt sig starka.
Och även om det var en massa jublande människor på deras val- vaka, så finns det en del missnöjda röster även inom det partiet. För Åkesson har ju visat att han inte drar sig för något för att vinna över röster till sitt parti- om det så gäller att kasta ut sina egna medlemmar som inte passar in i hans mall för att inte få oönskad publicitet, eller göra en valfilm tillsammans med två människor som uppenbart retat många av de personer som varit med i partiet sedan det grundades ur Bevara Sverige Svenskt. För främlingsfientliga organisationer har mottot alltid varit att all publicitet är bra publicitet- men Åkesson har ju tydligt visat att så inte längre är fallet. Nu får partimedlemmarna stå för vad de vill- men det ska inte synas i kvällstidningarna!
Men han har ju absolut lyckats! Själv blir jag mörkrädd. Men jag tror inte att nästa partistämma kommer att vara helt utan konflikter?
Jag har i alla fall framtidstro för Sverige.
Och jag är tacksam för alla er som valde och hoppades på ett byte av regering.
Nu hoppas jag att Lööfs väljare ser till att deras ledare väljer att se det förnuftiga i att driva igenom sina frågor utan den forna alliansen, och visar att de faktiskt är ett grönt parti på egna ben och inte en borgerlig knähund.
Tillsammans kan man visa missnöjda väljare att det finns ett alternativ!
Mot kallare tider
Vid stationen där jag bor, ser jag regelbundet en man.
Ibland står han och ser ut som om han väntar på någon, ibland sitter han ihopkuren för att hålla värmen.
Allra troligast har han inget hem att gå till.
För inte skulle man annars hänga vid just den här stationen frivilligt!
När jag ser honom vill en del av mig gärna bjuda hem honom.
Erbjuda honom middag. Ett varmt bad.
Mannen är ju någons son. Kanske någons bror- han kan t o m vara någons pappa.
Men så hör jag mig själv komma med varningar. Tänk om han är våldsam? Han kanske tömmer vårt hem? Skrämmer våra barn? Han kanske är psykisk sjuk? Vad vet jag?
Men det ÄR ju just det. Jag vet inte.
Frosten är inte långt borta nu. Jag gnäller över snö och kyla, men jag har ett hem att stänga dörren till.
Åh jag funderar vidare på om jag nästa gång kommer ta mod till mig att åtminstone prata med mannen?
Vad har jag att förlora?
Men inte idag- jag måste springa vidare i livet...
Ceremoni för samhällets barn
För en stund sedan avslutades ceremonin i Blå hallen i Stadshuset.
Representanter från Regeringen fanns på plats för att be om ursäkt för att ha svikit tusentals människor.
Människor som av olika anledningar blivit placerade på barnhem eller hos fosterhem (familjehem),
och som där blivit utsatta för hot, misshandel eller andra kränkningar.
Jag tycker att det är fint att många av dessa utsatta män och kvinnor nu får en ursäkt.
För det är Sveriges ansvar när man tar barn från deras föräldrar att se till att de hamnar i en bättre situation.
Att de får växa upp i en harmoniell familj med skratt, kärlek och förståelse.
Tyvärr var det inte så- men vad jag saknar i den här cermonin är en framåtvision.
För jag hoppas att de ansvariga inte tror att det här är ett "gammalt" problem?
Att det här bara drabbat personer som idag är vuxna?
Det här sker än idag- just i detta nu- någonstans i vårt land.
Just nu finns det en liten pojke eller flicka därute som gråter sig till sömns.
Som undrar varför han/ hon föddes och vad är det för fel när ingen älskar en?
Som har blåmärken efter tjuvnyp och som får gå till sängs hungrig, bara för att man råka glömma något..
Som dagligen får höra att ens föräldrar är värdelösa och därför är man själv det.
Vad ska vi göra för att få dessa barn att minnas sin barndom med glädje?
Ska vi ha en ny ceremoni vart 10:e år för att be nästa generation om ursäkt?
Jag hoppas att någon i regeringen känner sitt ansvar att gå igenom hela landets utsedda familjehem och institutioner för att se till att vi tar det ansvar som vi åtagit oss-
för annars kan vi lika gärna lämna dessa barn i deras föräldrars vård och hoppas på det bästa.
Representanter från Regeringen fanns på plats för att be om ursäkt för att ha svikit tusentals människor.
Människor som av olika anledningar blivit placerade på barnhem eller hos fosterhem (familjehem),
och som där blivit utsatta för hot, misshandel eller andra kränkningar.
Jag tycker att det är fint att många av dessa utsatta män och kvinnor nu får en ursäkt.
För det är Sveriges ansvar när man tar barn från deras föräldrar att se till att de hamnar i en bättre situation.
Att de får växa upp i en harmoniell familj med skratt, kärlek och förståelse.
Tyvärr var det inte så- men vad jag saknar i den här cermonin är en framåtvision.
För jag hoppas att de ansvariga inte tror att det här är ett "gammalt" problem?
Att det här bara drabbat personer som idag är vuxna?
Det här sker än idag- just i detta nu- någonstans i vårt land.
Just nu finns det en liten pojke eller flicka därute som gråter sig till sömns.
Som undrar varför han/ hon föddes och vad är det för fel när ingen älskar en?
Som har blåmärken efter tjuvnyp och som får gå till sängs hungrig, bara för att man råka glömma något..
Som dagligen får höra att ens föräldrar är värdelösa och därför är man själv det.
Vad ska vi göra för att få dessa barn att minnas sin barndom med glädje?
Ska vi ha en ny ceremoni vart 10:e år för att be nästa generation om ursäkt?
Jag hoppas att någon i regeringen känner sitt ansvar att gå igenom hela landets utsedda familjehem och institutioner för att se till att vi tar det ansvar som vi åtagit oss-
för annars kan vi lika gärna lämna dessa barn i deras föräldrars vård och hoppas på det bästa.
Sista chansen
Så var det dags igen.
För mig är det 4:e gången som jag har privilegiet att få visa hur jag tycker att landet borde se ut.
Och det är knappast en hemlighet att jag röstar vänster.
Jag vill nämligen bo i ett land där man tar hand om de som av någon anledning får det svårt i livet.
Där alla har samma chans till det livet man önskar och där barn får vara barn.
Ett samhälle där man kan få hjälp när man behöver det utan att behöva tänka på kostnaden.
Jag var 20 år första gången jag fick gå till vallokalen.
Den gången röstade jag socialdemokratisk.
Man hade ju läst i skolan vad de olika partierna stod för,
och det var ju socialdemokraternas partiprogram som kändes vettigast.
Nu för tiden lägger jag min röst på Vänsterpartiet.
Ett parti som bl a står för jämlikhet, en statlig järnväg och 6 timmars arbetsdag.
Där även barn till arbetslösa eller med småsyskon har rätt till att umgås med kompisar på förskolan.
Jag röstar för att utländska arbetare i Sverige inte ska bli utnyttjade utan ha rätt till kollektivavtal, och förhoppningsvis slippa den lönedumpningen som pågår i dagens Sverige.
Och för er som jämför deras partiprogram med kommunismen..
om ni inte märkt det än, så vill jag bara påpeka att det står 2010 i almenackan.
Mona Sahlin är inte den personen som jag anser är den smartaste inom politiken,
men det hindrar mig inte att rösta på de röd-gröna blocket.
Jag ser hellre henne som statsminister i 4 år framåt än ett styre som vill utveckla kärnkraften och som anser att konkurrens och vinst är viktigare än säkerhet och kvalité.
Som lockar med ett avdrag som många drömmer om men som få faktiskt använder sig av.
Ger dig mer pengar på lönen, men samtidigt ger dig större utgifter.
Tyvärr verkar det ändå som om den sittande regeringen har lyckats med att förföra en stor del av folket.
Förmodligen kommer samma regering styra 4 år till.
Men jag tänker inte hjälpa dem.
För mig är det 4:e gången som jag har privilegiet att få visa hur jag tycker att landet borde se ut.
Och det är knappast en hemlighet att jag röstar vänster.
Jag vill nämligen bo i ett land där man tar hand om de som av någon anledning får det svårt i livet.
Där alla har samma chans till det livet man önskar och där barn får vara barn.
Ett samhälle där man kan få hjälp när man behöver det utan att behöva tänka på kostnaden.
Jag var 20 år första gången jag fick gå till vallokalen.
Den gången röstade jag socialdemokratisk.
Man hade ju läst i skolan vad de olika partierna stod för,
och det var ju socialdemokraternas partiprogram som kändes vettigast.
Nu för tiden lägger jag min röst på Vänsterpartiet.
Ett parti som bl a står för jämlikhet, en statlig järnväg och 6 timmars arbetsdag.
Där även barn till arbetslösa eller med småsyskon har rätt till att umgås med kompisar på förskolan.
Jag röstar för att utländska arbetare i Sverige inte ska bli utnyttjade utan ha rätt till kollektivavtal, och förhoppningsvis slippa den lönedumpningen som pågår i dagens Sverige.
Och för er som jämför deras partiprogram med kommunismen..
om ni inte märkt det än, så vill jag bara påpeka att det står 2010 i almenackan.
Mona Sahlin är inte den personen som jag anser är den smartaste inom politiken,
men det hindrar mig inte att rösta på de röd-gröna blocket.
Jag ser hellre henne som statsminister i 4 år framåt än ett styre som vill utveckla kärnkraften och som anser att konkurrens och vinst är viktigare än säkerhet och kvalité.
Som lockar med ett avdrag som många drömmer om men som få faktiskt använder sig av.
Ger dig mer pengar på lönen, men samtidigt ger dig större utgifter.
Tyvärr verkar det ändå som om den sittande regeringen har lyckats med att förföra en stor del av folket.
Förmodligen kommer samma regering styra 4 år till.
Men jag tänker inte hjälpa dem.
