Tessa

Vi övar veckodagar hemma med sonen;

Imorgon är det torsdag, vet du vad som kommer sen?

- fredag (med hjälp av pappa viskande i örat)

Och vilken dag kommer efter fredag?

- godis!

Hmm.. inte helt rätt, men inte fel heller.

Har jag hämtat från sidan klokmat.se

Ugnstekt lax med italienskt bröllop

Är en novellsamling; Främmande jord skriven av Jhumpa Lahiri.

Berättelserna handlar om liv där kulturer kolliderar. Människorna har utvandrat från Indien till USA. Ofta högutbildade som arbetar eller studerar på universitet. De lever stilla, odramatiska liv. Men starka känslor och konflikter under ytan skapar dramatik. Hemlandets seder och bruk blir svåra att leva upp till i det nya landet. Erfarenheter som går att överföra till andra länder med mångkulturella miljöer.

Livet rullar på även efter valet.

Ikväll har vi träff med bokklubben.
Första träffen efter sommaruppehållet.

Boken som vi läst är Svinalängorna


Som handla om Leena som på 60 talet flyttar in med sin familj i ett helt nytt bostadsområde.
Nu när de fått en modern lägenhet med egen toalett och balkong så ska väl allt bli bättre?
Nja, allt är inte riktigt så enkelt..

Boken tar upp problemet med alkoholiserade föräldrar ur ett växande barns synvinkel.
Den är realistisk och skildrar inte allt i svart eller vitt.
För även om Leena inte alltid har det lätt, så finns där både kärlek och humor.
Kanske inte den bästa bok jag läst, men helt klart värd att läsas.

Gick genom centralen idag till jobbet.
Och det slog mig att jag älskar verkligen Centralstationen.
Och flygplatser.
Det är en speciell känsla..

Idag ska det spelas in en informationsfilm inför vår ombyggnad och vi slåss verkligen om rollerna ;)

Dagen till ära har jag t.o.m lagt på mig lite maskara..

En av mina bästa vänner har gift sig.
Jag hoppas att hon och hennes man får ett lång, kärleksfullt liv tillsammans.
Saknar henne massor..


(Bildcollage taget från Linns blogg)

Avokadosoppa med räkor, 4 portioner.

2 st avokado
150- 180g skalade räkor (500 g frysta med skal)
2 dl creme fraiche naturell
Citron, pressad 1 msk
1/2 kruka dill
1 tärning grönskasbuljong, eller 1 msk voltaire lantbuljong (pulver)
1 liter vatten

Salt, vitpeppar och cayennepeppar efter smak (jag använder ca 3 krm/ 4 krm/ 1 krm)

olivolja att ringla över

Tina och skala räkorna vid behov.

Koka upp vatten och buljong i en stor kastrull, lyft sedan från värmen.

Dela, kärna ur och mosa avokadon.
Blanda med citronjuicen.
(Om avokadon är hård är ett tips att använda stavmixen)

Vispa ner moset i buljongen.

Rör ner 1 dl creme fraiche och kryddor.

Mixa soppan någorlunda slät.

Häll upp.
Toppa med creme fraiche, räkor, hackad dill och ringla lite olivolja över.

Lite i sista stund packade jag ryggsäcken imorse med träningskläder.
Och jag inte bara packade den- jag tog den med mig till jobbet också.

Hade egentligen inte tänkt träna förrän imorgon och på torsdag,
men istället för ursäkta mig med att det blir tight med tid innan dagishämtning,
så vänder jag på det.
Jag tar mig till gymmet och så tränar jag en kortare tid.
Hinner ju helt klart cykla 15 minuter. Vem hinner inte det?
Sen kan jag ta 5 minuter på trappan och avsluta med 5 minuter på easyline.
Måste ju vara bättre än att gå hem och titta på tv?

Och kommer jag 5 minuter senare till dagis, så är det ju inte hela världen..

Det är en fruktansvärd olycka som har hänt i Kimstad.
Vad som gått fel är det ingen som än så länge vet.

Jag läser rubriker om att tåget körde för fort,
men hade det verkligen spelat någon större roll om tåget kört 70 istället för 100 km/h?
Och jag är inte riktigt säker på att det ens fanns någon hastighetsnedsättning.

Hur som helst finns det inga ursäkter.
Det är en olycka som inte borde ha hänt.

Jag tänker på samtliga människor som fanns på plats,
men främst på de två arbetskollegor som fanns ombord.
Att arbetsstämningen idag är dämpad är verkligen inte konstigt.

Hade så svårt att somna in i natt.
När jag äntligen kopplade av så snurrade huvudet och jag svämmades över av känslor.
Sorg.
Ilska.
Stress.
Uppgivenhet.

Inte konstigt att man har svårt att sova ibland?

Fått en kallelse till Specialmödrarvården på KS i Solna.
Vill helst inte åka dit förrän obduktionsvaren kommit, så då vart jag tvungen att ringa och kolla.
Självklart har de bara telefontid mellan 8-9.
Då vi hemma hos oss är mitt i förberedelserna för att gå till dagis.
Men den här morgonen gick allt bra, och jag tog mig tid att ringa upp.

Sköterskan trodde inte att alla svar var klara, utan att det mest handlade om en uppföljning.
Hon förstod att jag helst ville vänta tills alla svar var klara,
Så hon skulle kolla om hon kunde få någon tid efter det istället.
Skönt att det blev avklarat.

Lämningen på dagis gick bra idag.
Tur att han har bra vänner där som lurar bort honom ifrån mamma.

Var iväg och tränade en timme, för att sen komma hem och passa nästa telefontid.

Mellan klockan 10-11 svarar de nämligen på halsmottagningen på HS.
Det har gått 4 veckor sedan vi var på återbesök med sonen,
och eftersom vi skulle få en ny tid för operation om ca 6 veckor,
känns det som om vi borde hört något nu...

Efter en stund i kö, så får man höra att det verkar ha blivit något fel.
Han är uppskriven för återbesök.

Låter inte det här allt för bekant? Varför ska sånt här alltid hända oss?

Men eftersom jag tackade ja till en operation med kort varsel, så skulle hon se vad hon kunde göra.
Vintern står för dörren och jag vill verkligen inte sitta vaken hela nätterna bara för att sonen inte får luft att andas.

För en månad sedan vid den här tiden gick vi omkring på stan i Uppsala.
Det var varmt och skönt ute, och jag var gravid.

Ikväll har det gått en månad sen vi förlorade vårt barn.
Och samtidigt som det fortfarande gör fruktansvärt ont när jag tänker på det,
så känns det ibland som om allt bara var en dröm.

Livet har gått vidare.
Man jobbar, planerar middagar och lämning/ hämtning på dagis.
Kroppen har återhämtat sig och är redo att börja om.
Så allt är som vanligt igen.

Och allt är allt annat än som vanligt igen.

Det finns en tanke i huvudet som för alltid kommer att finnas där.
Man är så medveten om att livet borde ha sett annorlunda ut.
Det är en sorgsen tanke.

Igår kväll var vi bortbjudna på en underbart trevlig och rolig kräftskiva på andra sidan stan.
Det var många skratt och avslöjanden som kom upp och man kunde säkert ha suttit där hela natten,
men eftersom jag har arbetshelg rundade vi av vid elva och åkte hem.

Så i morse efter frukost undrade Sambon om jag hade flyttat på möblerna på altanen.
Varför skulle jag ställa bordet åt sidan, och soffan bakom stolarna?
Då upptäckte Sambon att någon försökt bryta sig in genom fönstret.

Men antingen har de blivit störda eller så orkade de inte bryta upp haken längst upp på fönstret.
Vi hade i alla fall tur att de inte kom in.

Men va faan.
Börjar allvarligt fundera på vad vi har gjort för att förtjäna allt som händer oss just nu.