Tessa

Jag heter Therése och jag är rökfri rökare.
Det har gått 151 dagar sedan jag tog min senaste cigarett.
När jag började minns jag inte, men det är många år sedan.
Kan det vara runt 20 år sedan?

För 10 år sedan fick jag höra att om jag ville leva längre än till 30,
så var jag tvungen att omedelbart sluta.
Då hade jag sovit sittandes i ett par veckor och hällde i mig luftrörsvidgande hostmedicin.
Jag fick prognosen kronisk bronkit.

Det blev en stark varningsklocka för mig.
Jag var ju bara 20+.
Bronkit var ju sånt som gamla tanter och gubbar fick.
Jag drog genast ner på ciggen.
Köpte massor av klubbor att stoppa i munnen som substitut,
och jag slutade tom att röka helt efter ett par veckor.

Men efter något år eller två så kände jag inga symptom.
Jag glömde bort hur det kändes att andas genom ett sugrör,
hur andningen hade följts upp med en svag pipning.

Jag tänkte att lite feströkning kunde ju inte skada.

Så jag rökte varje fest.
Och när jag hade stressigt på jobbet.
Och när jag var uttråkad.
Och när jag var ledsen.
Och upprörd.

Och så rökte jag helt plötsligt minst ett paket om dagen igen.
Hur gick det till?

Idag röker jag inte på daglig basic.
Men jag kan fortfarande känna sug, eller behov av att ta en cigg.

Jag är så glad över att både jag och M inte röker.
Att sonen slipper leva i en miljö där cigaretter finns dagligen.

Men jag dömmer ingen annan.
Det är upp till var och en att besluta över sitt liv.
För mig känns det ändå så rätt att inte göra det.

Jag vill ha alla förutsättningar för att finnas där för min familj i många år framöver.
Jag kan inte garantera att jag inte blir överkörd eller drunknar-
men röka ihjäl mig tänker jag inte göra.

Jag stannar där.
Tack.