Helt otänkbart.

På vår förra bokträff berättade en av tjejerna att hon hade en vän vars barn hade cancer-
och idag fick jag reda på att barnet dött.

Känns så hemskt.

Jag har ingen aning om vem kvinnan är, eller hur många år barnet blev,
men tankarna går ju direkt till mig själv- Tänk om jag skulle förlora mitt barn.
Han fyller två år inom en månad, och även om han just nu kan förvandlas till ett litet monster (trotsålder?)
så är han det finaste och bästa jag har!


20070904

Jag har alltid sett mig själv som en stark person, som överlever allt- men skulle jag verkligen klara det?
Hur skulle jag finna en mening med att gå upp på morgonen?

Min tanke går till alla föräldrar som mist sina barn..
och som funnit styrka att leva vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0