Tessa

Regnet forsar ner från himlen.
Kanske är det himlens alla änglar som gråter för din tidiga ankomst?


Vi gråter, och försöker förstå.
Varför vi inte fick behålla dig.
Varför det skulle hända oss.

I går morse vaknade jag med en orolig känsla i magen.
Men aldrig, Aldrig kunde jag då på något sätt fantisera om att vi skulle behöva gå igenom det vi har fått gå igenom under det senaste dygnet. Att det skulle bli så här..

När läkaren sa att du inte visade några hjärtslag.
Jag ville inte förstå. Ville inte höra.
Samtidigt så visste jag att det var inte något misstag.
Jag behövde inte få det bekräftat från någon annan läkare.
Värkarna berättade redan vad hjärnan förstått.
Men hur skulle hjärtat förstå?

Under 22 veckor har du växt och funnits där inne.
Vi vande oss vid tanken på en större familj och vi planerade för din ankomst.
Det var inte så här det skulle gå till.

Man ska inte lämna förlossningen utan sitt barn.

Det är inte så det ska gå till.


I morse tände vi ett ljus för dig i Uppsala Domkyrka.
Änglarna har tur som får dig som medlem i sin kör.
Du kommer alltid finnas i våra tankar.
Vår lilla flicka.