Försöker förstå.
Det måste ju ha varit något som inte stämde där inne i din lilla, lilla kropp.
Något måste ha blivit fel.
För varför skulle vi annars behöva förlora dig?
Det fanns inget på utsidan som var fel.
Du såg ut precis som man ska.
Fast mycket mindre.
Du hade de mest perfekta små händer.
De där pytte små fingrarna.
Jag är oerhört tacksam över att vi har våran son.
Han påminner oss hela tiden om att livet går vidare och att vi har mycket att glädjas över.
Och han är ju ett bevis på att vi faktiskt kan lyckas.
Tänker på dem som upplever detta under första graviditeten.
Vilken oerhörd rädsla.
Men hur ska man få mod till sig att försöka igen?
Inte för att vi känner någon brådska. Absolut inte.
Vi tänker ta all tid vi behöver för att bearbeta vår sorg.
Men man kan ju inte låta bli att undra.
Imorgon ska vi tillbaka till Uppsala för återbesök på sjukhuset.
Jag hoppas verkligen att alla prover som togs ska ge något slags svar.
Sköterskan har redan förvarnat oss om att de kanske inte kan ge oss några svar på varför.
Men jag hoppas ändå.
Och Tack alla för ert stöd och omtanke!
Det betyder mycket för oss.
Lycka till imorgon vi tänker på er! kramar om
Jo..man vill veta, man vill ha en slags förklaring..eller vad man nu kan kalla det för..och jag hoppas också att ni får några svar imorgon.
Er vackra fina son..han är verkligen perfekt och ni har mycket att glädjas över..men att förlora ett barn, ja..det är ett hårt slag..
Är så tacksam gumman, att du delar med dig. Att du skriver..och får ur dig lite tankar.
Love you, och krama M och E och stor kram till dig min fina!
Hej Therese med familj.
Jag har precis fått höra och läst det tragiska som har hänt. Jag sitter här på jobbet och tänker på er, och tårarna bara sprutar.Ta hand om er.Kramar från Pernilla. Bettan hälsar så mycket.
