Känslomässigt trött

Var över till grannarna igår kväll med en liten nalle till deras nyfödda tjej.
Ville berätta om vad som hänt själv.
Eftersom fröknarna på dagis vet vad som hänt, vill jag inte riskera att de får höra det av någon annan.
(Inte för att jag tror att fröknarna är ett gäng skvallertanter)
De blev så klart väldigt ledsna för vår skull, men det kändes bra att få berätta själv.
Även om goda nyheter alltid är trevligare att komma med.
Jag tog med mig en ask med syltkakor till dem också.
Det brukar alltid gå hem till ammande mammor ;)

En annan ask tog jag med mig till jobbet idag.
Där går också alltid kakor hem.
Oj, vad svårt det kändes innan man gick in.
Gick omkring länge på stan.. passade på att handla ett par nya skor till sonen..
och det var nära att jag skulle ha åkt hem utan att gå dit.
Men sen tänkte jag att det förmodligen bara skulle kännas jobbigare ju längre jag väntade.
När jag väl kom in så kändes det bra.
Jobbar med så underbara personer. 

Men allt det här har verkligen tagit på krafterna.
Nu känner jag mig bara så trött.
Märks att man, utan att egentligen tänker på det, håller humöret uppe mer när man är ute.

Imorgon ska jag bara vara hemma.
Förutom en sväng till gymmet då.


Kommentarer
Postat av: Myggan

Stor kram! Jag tänker på er varje dag. Du är stark men glöm inte att känna efter vad du orkar.

Hoppas vi ses ikväll.

Kramar

Myggan

2010-08-20 @ 14:20:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0