Tessa

För en månad sedan vid den här tiden gick vi omkring på stan i Uppsala.
Det var varmt och skönt ute, och jag var gravid.

Ikväll har det gått en månad sen vi förlorade vårt barn.
Och samtidigt som det fortfarande gör fruktansvärt ont när jag tänker på det,
så känns det ibland som om allt bara var en dröm.

Livet har gått vidare.
Man jobbar, planerar middagar och lämning/ hämtning på dagis.
Kroppen har återhämtat sig och är redo att börja om.
Så allt är som vanligt igen.

Och allt är allt annat än som vanligt igen.

Det finns en tanke i huvudet som för alltid kommer att finnas där.
Man är så medveten om att livet borde ha sett annorlunda ut.
Det är en sorgsen tanke.