Sista chansen

Så var det dags igen.
För mig är det 4:e gången som jag har privilegiet att få visa hur jag tycker att landet borde se ut.
Och det är knappast en hemlighet att jag röstar vänster.

Jag vill nämligen bo i ett land där man tar hand om de som av någon anledning får det svårt i livet.
Där alla har samma chans till det livet man önskar och där barn får vara barn.
Ett samhälle där man kan få hjälp när man behöver det utan att behöva tänka på kostnaden.

Jag var 20 år första gången jag fick gå till vallokalen.
Den gången röstade jag socialdemokratisk.
Man hade ju läst i skolan vad de olika partierna stod för,
och det var ju socialdemokraternas partiprogram som kändes vettigast.

Nu för tiden lägger jag min röst på Vänsterpartiet.
Ett parti som bl a står för jämlikhet, en statlig järnväg och 6 timmars arbetsdag.
Där även barn till arbetslösa eller med småsyskon har rätt till att umgås med kompisar på förskolan.
Jag röstar för att utländska arbetare i Sverige inte ska bli utnyttjade utan ha rätt till kollektivavtal, och förhoppningsvis slippa den lönedumpningen som pågår i dagens Sverige.
Och för er som jämför deras partiprogram med kommunismen..
om ni inte märkt det än, så vill jag bara påpeka att det står 2010 i almenackan.

Mona Sahlin är inte den personen som jag anser är den smartaste inom politiken,
men det hindrar mig inte att rösta på de röd-gröna blocket.
Jag ser hellre henne som statsminister i 4 år framåt än ett styre som vill utveckla kärnkraften och som anser att konkurrens och vinst är viktigare än säkerhet och kvalité.
Som lockar med ett avdrag som många drömmer om men som få faktiskt använder sig av.
Ger dig mer pengar på lönen, men samtidigt ger dig större utgifter.

Tyvärr verkar det ändå som om den sittande regeringen har lyckats med att förföra en stor del av folket.
Förmodligen kommer samma regering styra 4 år till.
Men jag tänker inte hjälpa dem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0