Tessa

Så sitter man nu här.
Och är tvåbarnsmamma.


(Jag och mina änglar)

Från att ha gått och väntat och väntat så har vi nu en liten bebis att lukta och pussa på.
Här är min förlossningsberättelse;

Vaknade strax efter kl 01:00 lördag morgon av något. Det tog några sekunder innan jag förstod att det var en värk. Efter en stund kom en till, så jag började kolla på klockan. Efter att ha konstaterat att jag fått fyra stycken värkar, med ca 10 minuters mellanrum, förstod jag att nu var det dags att gå upp och klä på sig.
Ringde in till förlossningen, men sköterskan påpekade att det kan vara så att det lägger sig igen- så hon ville att jag skulle ringa tillbaka när det var ca 5 minuter mellan värkarna och att varje värk skulle hålla i sig i ca en minut. Så då gick jag in till sonen och tog ner hans väggklocka- den enda med sekundvisare.
Satte mig ner i soffan och började titta på klockan och anteckna;
02:10
02:17 70 sek
02:23 30 sek
02:27 70 sek
02:33 70 sek
02:37 nu ringde jag tillbaka till förlossningen och sa att jag ville komma in, och det tyckte hon lät bra.

Sambon ringde efter en taxi och jag ringde till grannarna som ställde upp som barnvakt till sonen som sov ovetande på ovanvåningen.

Strax efter tre kom vi fram till sjukhuset och mötande sköterska började med att undersöka mig.
Jag var öppen 5 cm så vi skulle inte behöva åka hem.
Vart inskriven 03:15.
Konstigt hur man kan känna sig både säker och osäker på om förlossningen har börjat; men nu fick jag det iaf bekräftat.

Efter en dusch fick vi byta till ett förlossningsrum.
Undersöterskan hjälpte oss få igång lustgasen, i väntan på narkosläkaren eftersom jag ville ha en epidralbedövning, och bad oss ringa på klocka när vattnet gick.
Hon hann knappt lämna rummet innan vattnet kom ut med nästa värk.

Barnmorskan kom och ville kolla hur öppen jag var, vilket gjorde nästan lika ont som värkarna, då jag tydligen har en lång livmodertapp som slutar väldigt högt upp.
Mitt i undersökningen kommer nästa värk och det känns som om hela livmodern vänder sig ut och in.
Och nu vill bebisen komma ut.

När jag inser det får jag nästan panik- jag är inte alls beredd- och ska jag behöva föda med endast lustgas!?
Jag tillhör inte de personer som tycker att lustgas är en effektiv bedövning av smärta.
Men barnmorskan är rutinerad och bestämd.
Precis en sådan person som jag behövde, med massor av pondus. Det är bara att lyssna på henne och försöka göra det, så gott det nu går. För när man ligger där så sammarbetar inte direkt huvudet och kroppen.

Men allt går bra, och 17 minuter efter vattenavgång så kommer vår dotter till världen, klockan 04:12.

Och som alla andra stolta mammor, så inser jag att jag har fött världens vackraste dotter.
Hon är helt perfekt- vilket bekräftas av barnmorskan som ger henne tre stycken tior.

Men lite konstigt känns det.
Jag var liksom så säker på att det låg en liten kille där inne. En liten Calle.
Även om jag ibland blivit osäker och trott att det kunde vara en liten tjej,
så var jag ändå inställd på en kille.
Och det var även storebror- som det första han undrade var, Varför han inte fick en lillebror?

Men nu har vi alla förälskat oss i vår lilla tjej, och skulle naturligtvis aldrig velat haft det på något annat sätt.