Tessa

Tänk vilken skillnad det kan vara på hur man uppfattar tiden;
Veckan innan förlossningen kröp fram i snigelfart och varje dag var oändlig.
Den här senaste veckan har däremot bara försvunnit och jag förstår inte vart dagarna tagit vägen?

Jag vill ha kvar den här känslan av att hålla min nyfödda dotter i famnen länge-
men istället tycker jag hon bara växer framför ögonen på mig.

Men nu vet ni varför jag inte är så social här ute just nu.
Jag passar på att njuta av den här tiden som flyger förbi i raketfart ;)

Ps: Tack för alla fina kommentarer- både här på bloggen och på fb.