Tessa

Idag har jag varit gravid lika länge som när vi förlorade Lise.

Och naturligtvis gör det att man tänker extra mycket på vad som hände förra sommaren.
Det gör mig fortfarande ledsen och jag saknar min lilla tjej, men det gör inte lika ont längre.

Den här graviditeten är så annorlunda. Det känns bättre även om man är rädd att historien ska upprepa sig.

Lise var så liten när hon föddes och vägde inte ens 200g, så det talar ju för att vi egentligen förlorade henne lång innan hon föddes. Det var inte ofta som jag kände att hon fanns därinne. Under graviditeten så fick jag även mitt enda migränanfall som jag någonsin haft och jag mådde ofta illa och det så mycket att jag kräktes.
Graviditeten var helt motsatt min första.

Nu när jag väntar Sparven så är det nästan exakt som när jag fick mitt första barn.
Och för varje dag som jag känner en spark eller små boxningar så ler mitt hjärta av lättnad.
Förutom foglossningar så mår jag bra, även om tröttheten tar över en i perioder.

Men visst är man medveten om att allt kan vända..
Jag kommer inte känna mig helt avslappnad förrän jag har mitt barn i armarna och ser att "han" andas.

Och till dess är det många veckor kvar.