Min tid

Om 13 dagar så blir dottern tre månader.
Det känns som om vi känner varandra rätt så bra nu.
Vi börjar få till ett mönster av regelbundenhet;

Dagen börjar redan klockan 04:00. Då är det bara mat som gäller, och sen somnar man snabbt om.
Vid 7 tiden är det dags för en stor frukost, och efter det får dottern leka lite i sitt babygym.
Då passar jag på att duscha, klä på mig, äta frukost och säga god morgon till sonen, som redan sitter framför morgontv med frukost som pappa gjort i ordning innan han åkt till skolan.

Strax innan 9 följer vi med sonen till förskolan, sen går vi hem och äter en andra frukost.
Där efter kommer dagens aktivitet; handla, yoga, träffa någon kompis eller gå något ärende.
Vid 11- 11:30 är det lunch för oss båda, vilket brukar följas av en längre sovstund.
Är vi hemma så är det nu det finns tid för städning, om jag inte själv somnar det vill säga.

Runt 14-tiden är det dags för mat igen, och sen hämtar vi storebror på dagis klockan 15.
Då är det lek som gäller tills pappa kommer hem.

Klockan 17 är middagstid för hela familjen. Ibland hinner jag få varm mat, och ibland så får jag äta efter att alla andra ätit klart- men det hör ju till när man har en bebis ;)
Sen är det bolibompa. Och har man tur är det inte ett program som man redan har sett 100 gånger?

Vid 19 säger jag godnatt till sonen som nattas med saga av pappa.
Efter att vi fick ett till barn så är det till 95 % pappa som lägger storebror eftersom jag ofta har lillasyster fastklistrad på mig under den tiden. Men klockan 20:00 så sover sen båda barnen.

Då är man så trött att man inte orkar göra något annat än att lägga sig raklång i soffan.

Varje dag har jag ambitioner att göra något "nyttigt", som att ta tag i den där stora högen med papper som ska sorteras, rensa ur garderober eller kolla igenom fotografier som ska framkallas.
Men ingenting blir gjort.
Vilket är ok.

Det är tur att det alltid finns mer tid imorgon ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0