Jag kom inte undan
Trodde att jag hade klarat mig, men redan igår vid lunch på jobbet, kände jag hur det smög sig på mig..
Och igår kväll när mannen kom hem från jobbet, så kände jag att all ork var slut och jag var tvungen att krypa ner i sängen. Det kändes som om jag ville gå på toaletten hela tiden, och hade ett ständigt illamående. Men inget kom ut.
Istället så fick jag vågor av magkramper, och det var värre om jag rörde mig. Så att ligga till sängs var enda lösningen.
När jag imorse klädde på mig för att gå till jobbet så kändes det inte helt 100. Så jag fick ringa mig sjuk och lägga mig under täcket igen.
Hatar att vara sjuk. Nu hoppas jag att dagens vila räcker?
Men under gårdags kvällen kunde jag ligga och lyssna på barnen och mannen som fixade och pysslade för sig själva.
Och jag blev alldeles varm innombords.
Jag har alltid vetat det, men igår kände jag verkligen att barnen har världens bästa pappa.
Och jag har världens bästa man!
