Och störst är skulden

Man vill göra sitt bästa.
Det är så mycket som man ska hinna med.
Och man planerar och tänker ut hur, vad och när.
Men sällan blir det så.

Och så blir man förbannad.
Och irriterad.

Sen kommer skulden.

För när allt kommer omkring, det enda som jag verkligen bryr mig om, är att jag har två trygga och glada barn.

Och då är det tur att skulden påminner mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0