En lugnare själ
I helgen var jag iväg på mitt allra första yoga- event.
Jag har från Yogagirls Instagram inspirerats till att börja med handstående. Och jag är den första att erkänna att jag verkligen har många års övningar kvar, men känner mig stolt att jag ens vågade ställa mig mot en vägg igen- efter si så där 26 år!
Under mina tidiga tonår, så kunde man ofta finna mig i Viparita Karani- en klassisk yoga övning där man har benen upp mot väggen- även om jag då inte var medveten om att det ens var en yoga pose! Jag tyckte bara om lugnet som kom till mig, och jag kunde ligga så i timmar..
Senaste 3 åren så har jag till och från gott på Kundalini yoga och medicinsk yoga på den träningslokal som ligger i närheten av vårt hem.
En väldigt lugn yoga med många andningsövningar och meditation.
Långt ifrån helgens vinyasa.
Men det kändes så bra!
Jag hängde med rätt bra tycker jag.
Och framför allt så får självförtroendet en enorm ego-boose när man kontrollerat kan hålla en övning.
Jag har från Yogagirls Instagram inspirerats till att börja med handstående. Och jag är den första att erkänna att jag verkligen har många års övningar kvar, men känner mig stolt att jag ens vågade ställa mig mot en vägg igen- efter si så där 26 år!
Vågar man erkänna att man var gymnast i lågstadiet? Haha..
Även om jag aldrig kommer att bli någon yoga guru, så känner jag att jag är på väg mot rätt håll-
Mot en lugnare själ.
Kommentarer
Trackback
