Recension
Nu har jag läst ut Schulmans bok.
Kanske var det för att jag inte hade några förväntningar på den som jag gillar den?
Den är skrivet på ett enkelt, men vackert språk.
Under hela läsningen skickas jag tillbaka till min egen barndom;
Alex växte upp med en blå 745- min morfar hade en blå 740 kombi-
och jag minns exakt hur det var att åka i den, hur det kändes att sitta på de gul/orange sätena och hur den luktade.
Han berättar om sommarminnen från Värmland, med traditionella bastubad och kräftskivor.
Hur han fick gå upp tidigt för att följa med pappa att dra upp näten med fisk. Upplevelsen när fiskarna skulle rensas vid strandkanten och senare hålla honom sällskap när näten skulle lagas.
I min barndom var det ett rödmålat hus på Åland- där vi bastade, avslutade sommaren med kräftor-
men framför allt hur jag fick följa med morfar när han skulle ta upp näten.
Och när alex beskriver rensningen av dagens fångst, så kommer jag på mig själv med att tänka; "Ja, precis så var det- och kommer du ihåg den där stora måsen som alltid försökte tränga sig först?" För att komma på mig själv med att vi faktiskt befunnit oss på helt olika delar av världen..
Så miljön är mig allt för välbekant, även om personerna i Alexs historia är helt andra.
Jag tycker om att få ta del av en bit av denna mans barndom- hans minnen och reflektioner.
Att få en liten tjuvtitt i hans relation till hans familj. Framför allt hans äldre pappa.
Och även här kan jag relatera till situationen- min mamma var 19 år när jag föddes- min pappa var närmare 40!
Det är lätt att känna empati och sympati med den här berättelsen, och det är lite sorgset när man kommer mot slutet av boken, och inser att det bara finns ett enda slut, och att det snart kommer artt vara över.
Jag tycker absolut att man ska ta sig tid till att läsa denna varma och öppna berättelse!
Kanske var det för att jag inte hade några förväntningar på den som jag gillar den?
Den är skrivet på ett enkelt, men vackert språk.
Under hela läsningen skickas jag tillbaka till min egen barndom;
Alex växte upp med en blå 745- min morfar hade en blå 740 kombi-
och jag minns exakt hur det var att åka i den, hur det kändes att sitta på de gul/orange sätena och hur den luktade.
Han berättar om sommarminnen från Värmland, med traditionella bastubad och kräftskivor.
Hur han fick gå upp tidigt för att följa med pappa att dra upp näten med fisk. Upplevelsen när fiskarna skulle rensas vid strandkanten och senare hålla honom sällskap när näten skulle lagas.
I min barndom var det ett rödmålat hus på Åland- där vi bastade, avslutade sommaren med kräftor-
men framför allt hur jag fick följa med morfar när han skulle ta upp näten.
Och när alex beskriver rensningen av dagens fångst, så kommer jag på mig själv med att tänka; "Ja, precis så var det- och kommer du ihåg den där stora måsen som alltid försökte tränga sig först?" För att komma på mig själv med att vi faktiskt befunnit oss på helt olika delar av världen..
Så miljön är mig allt för välbekant, även om personerna i Alexs historia är helt andra.
Jag tycker om att få ta del av en bit av denna mans barndom- hans minnen och reflektioner.
Att få en liten tjuvtitt i hans relation till hans familj. Framför allt hans äldre pappa.
Och även här kan jag relatera till situationen- min mamma var 19 år när jag föddes- min pappa var närmare 40!
Det är lätt att känna empati och sympati med den här berättelsen, och det är lite sorgset när man kommer mot slutet av boken, och inser att det bara finns ett enda slut, och att det snart kommer artt vara över.
Jag tycker absolut att man ska ta sig tid till att läsa denna varma och öppna berättelse!
Nästa bok
att läsa i bokklubben är Kicki & Lasse- så här skriver de på Bokias hemsida;
Kicki & Lasse är en berättelse om två moderna människor som älskar varandra. Trots allt och livet ut.
Vi gör nedslag (stickprov) i deras historia (liv) under drygt trettio år.
Lasse tillverkar och säljer jeans. Kicki byter ständigt jobb.
Lasse måste ofta resa bort och vara ensam. Kicki måste ofta ta sig en älskare.
Lasse vill hastighet, Kicki viktlöshet.
De är ett ensamt par.
Finns här satir är den inte svart, utan snarare kornblå, eller spräcklig, som ett kamouflagenät genom vilket samtiden ställvis och hastigt låter sig skönjas som solkatter.
Finns här melodramatiska stråk är det för att de är sanna och ofrånkomliga.
Finns här komiska anslag är det bra.
En kärleksroman helt enkelt.
Och med ett lyckligt slut.
Allegorisk? Tja ...
Jag hoppas att det ska vara lika bra som kritikerna skriver!
Den 5 maj ska jag i alla fall ha läst ut den.
Kicki & Lasse är en berättelse om två moderna människor som älskar varandra. Trots allt och livet ut.
Vi gör nedslag (stickprov) i deras historia (liv) under drygt trettio år.
Lasse tillverkar och säljer jeans. Kicki byter ständigt jobb.
Lasse måste ofta resa bort och vara ensam. Kicki måste ofta ta sig en älskare.
Lasse vill hastighet, Kicki viktlöshet.
De är ett ensamt par.
Finns här satir är den inte svart, utan snarare kornblå, eller spräcklig, som ett kamouflagenät genom vilket samtiden ställvis och hastigt låter sig skönjas som solkatter.
Finns här melodramatiska stråk är det för att de är sanna och ofrånkomliga.
Finns här komiska anslag är det bra.
En kärleksroman helt enkelt.
Och med ett lyckligt slut.
Allegorisk? Tja ...
Jag hoppas att det ska vara lika bra som kritikerna skriver!
Den 5 maj ska jag i alla fall ha läst ut den.
Tillfällen att njuta en liten smula
 |
Detta är en bok om tillfällen. Tillfällen att njuta av bordets söta eller bakade läckerheter. Dessertälskaren kommer att förvånas över hur många tillfällen som bjuds under året att nästan vara "tvungen" att njuta av någon speciell sötsak eller bakverk. Therese Wikström, som driver det prisbelönta konditoriet En liten smula i Norrtälje, har med den här boken skapat en njutningsbibel för alla dessertälskare och hemmabagare, sinnligt fotograferad av Sara Danielsson. Förresten - Therese konditori ligger på Tillfällegatan i Norrtälje. |
Har hittat en bok som jag vill ha på bokrean.
Akademibokhandeln säljer den för 99 kronor!
Var en flitig besökare på fiket på Tillfällegatan både innan och efter Therese tog över lokalen-
och det väcker många minnen- inte minst av Therese´s underbara kakor och bröd.
Nästa bok
Nästa bok
Personlig tid
När man är mamma så upptäcker man ofta att man får lite mindre tid att bara vara sig själv.
M (pappa) har ju sitt älskade sthlms lag, vilket gör att han kommer iväg på fotbollsmatcher och hockey för att träffa sina vänner för en öl- eller två. Han är även lite duktigare på att ta för sig. Han bokar gärna in killkvällar med sina vänner.
Kanske får jag skylla mig själv lite. För det är ju inte så att han skulle säga att jag inte får åka iväg.
Men det blir ändå så att när man inte jobbar, så vill man ju umgås med familjen.
(Är det typisk kvinnligt, eller?)
Jag har ofta tänkt att jag skulle gå förbi min kusin (som är bartender) efter jobbet för en after work öl,
men oftast är man ju så trött att man inte orkar göra något.
När E var nyfödd så kändes det som om M kom iväg hemifrån hela tiden, medans jag "satt fast" hemma med en lite bebis. Så jag skickade iväg ett mejl till lite olika tjejvänner, som jag vet läser mycket, och frågade om de var intresserade att starta en liten bokklubb.
Vi blev till slut 6 tjejer som nappade. Men ofta är det svårt att få ihop en dag då alla kan,
så det brukar oftast vara runt 3-4 st som dyker upp.
Vi äter, dricker nå´t glas vin/ öl och pratar lite om boken som valts ut, men mest pratas det nog om vardagen och livet?
Så man kan väl inte påstå att vi är en så seriös bokklubb, men huvudsaken är ju att vi ska komma hemifrån någon gång i månaden.. Det blir ju viktigare och viktigare, speciellt nu när de flesta av oss har/ kommer få barn.
Ikväll är det dags igen, efter ett långt sommaruppehåll-
och jag känner verkligen att jag längtar! Ska bli jättekul att få tjejerna och snacka lite skit.
Kvällens bok- Rekomenderas varmt!
M (pappa) har ju sitt älskade sthlms lag, vilket gör att han kommer iväg på fotbollsmatcher och hockey för att träffa sina vänner för en öl- eller två. Han är även lite duktigare på att ta för sig. Han bokar gärna in killkvällar med sina vänner.
Kanske får jag skylla mig själv lite. För det är ju inte så att han skulle säga att jag inte får åka iväg.
Men det blir ändå så att när man inte jobbar, så vill man ju umgås med familjen.
(Är det typisk kvinnligt, eller?)
Jag har ofta tänkt att jag skulle gå förbi min kusin (som är bartender) efter jobbet för en after work öl,
men oftast är man ju så trött att man inte orkar göra något.
När E var nyfödd så kändes det som om M kom iväg hemifrån hela tiden, medans jag "satt fast" hemma med en lite bebis. Så jag skickade iväg ett mejl till lite olika tjejvänner, som jag vet läser mycket, och frågade om de var intresserade att starta en liten bokklubb.
Vi blev till slut 6 tjejer som nappade. Men ofta är det svårt att få ihop en dag då alla kan,
så det brukar oftast vara runt 3-4 st som dyker upp.
Vi äter, dricker nå´t glas vin/ öl och pratar lite om boken som valts ut, men mest pratas det nog om vardagen och livet?
Så man kan väl inte påstå att vi är en så seriös bokklubb, men huvudsaken är ju att vi ska komma hemifrån någon gång i månaden.. Det blir ju viktigare och viktigare, speciellt nu när de flesta av oss har/ kommer få barn.
Ikväll är det dags igen, efter ett långt sommaruppehåll-
och jag känner verkligen att jag längtar! Ska bli jättekul att få tjejerna och snacka lite skit.
Kvällens bok- Rekomenderas varmt!
